Dag 34. Vräkt i mig smågodis
Vaknade med en obehagskänsla i morse - vad hände egentligen igår ?
Mitt mellanbarn hade lite försenat födelsedagsfirande igår med ett par kompisar som både åt middag och sov över här .
Middagen var hamburgare och pommes - inga större problem att hålla fingrarna i styr , men sen till filmen de hade valt att titta på blev det lite extra snacks och godis- en stor skål med lösgodis.
Killarna var rätt mätta efter maten och åt sparsamt till filmen vilket gjorde att jag skulle hantera bla ostbågar och godis igen…..doften av ostbågar och synen av en stor skål med godis
Jag ensam i köket , barnen sover och ingen kan se mig……
Bara en liten liten bit kan jag ju smaka , det kan ju inte vara så farligt ...
Den förföriska smaken av socker infinner sig inte på en gång så det tar ett par bitar för att väcka sockerdjävulen till liv...tre fyra bitar , jag blandar söt salt och surt för att maximera smakupplevelserna , för att komma åt den härliga sockerkicken .
Tänker att jag bara ska äta en av varje sort , som sen blir bara 5 bitar till som sen blir -
äh vad fan , nu har jag sabbat det så nu kan jag äta upp allt och sen även passa på att äta upp lite annat som finns hemma och som innebär potentiella “faror”
Bild Zandra Lundberg
Ligger kvar i sängen och känner efter - vad hände egentligen igår ?
Jag åt ju faktiskt bara det jag hade förutsatt mig att äta.
Allt är en mardröm som sakta sakta släpper taget .
Jag tappade inte kontrollen igår , jag stod emot . Vilken lättnad.
Att bli utsatt för sina “demoner” och att kunna stå emot är ett vanligt grepp inom KBT , man ska utmana sig själv , öva på det och till slut har man makt över sina egna tankar.
Övning ger färdighet .
MEN - hade jag inte haft den där skålen med godis hemma igår så hade jag aldrig behövt utsätta mig för risken att köra i diket….och fått mardrömmar på köpet.
Jag tror i det långa loppet så måste man var rustade / tränad för att klara av att utsättas för frestelser , livet ser ut så och man kan inte skydda sig från allt jämt ( läs; i det här fallet för mig “drogmat”), leva med skygglapparna på och endast se till att man hamnar i icke riskfyllda situationer.
Hur gör ni ? Utsätter ni er för frestelser eller tackar ni nej till allt som kan innebära en potentiell risk ?
Gillar
Kommentarer
-
Jag utsätter mig för frestelserna, försöker dressera impulserna och tankarna. Kan man lära sig att dricka kaffe (ingen människa gillar väl kaffe första gången de försöker?) eller röka (där snackar vi aquired taste!) bör man kunna lära sig hantera annat? Jag vet inte, men jag vill inte tro att hjärnan bara är förmögen att lära sig en sak, jag vill gärna tro att vi är förmögna att lära om också.
Givetvis innebär det att jag kör i diket ibland, så det skramlar ibland. Men det sker mer och mer sällan ju mer jag får hållas.
Mitt under pågående viktnedgång däremot, när viljestyrkan kanske inte är den bästa redan från början, är jag däremot försiktig med att ha frestelser hemma. Man måste välja sina slag
-
Här funkar det inte med godis,har jag en skål med godis rensar jag hela skålen.
Man får helt enkelt inte köpa hem det.Så är det för mig.
-
Här funkar det så till vida att jag ..konstigt nog...nöjer mig med 1styck Riesenkola till kaffet efter maten. Det triggar inte igång mig. Inte så som gott bröd eller jordnötter. Det är allt eller inget på det.
Vilken mardröm du hade...för det var det väl ???🤔😄✌️
-
Ja vräkte i mig två dagar i veckan. Fick otroligt ont i magen och halsbränna dagarna efter.
😯 börja om och göra rätt :)
-
Jag kan inte ha något hemma som jag kan bli sugen på, chips, ostbågar, choklad eller lakrits, då är det kört för mig. Däremot utmandade jag mig själv idag genom att gå på cafe med familjen, och de andra två tog semlor och kanelbullar, jag tog matbröd (surdegsbrödet var fantastiskt gott) istället och var så nöjd med det.
Jag törs inte baka heller, i julas blev det varken raiderkakor (smakar som twix men godare) eller biskvier (choklad eller lakrits) eftersom jag inte ville att det skulle finnas hemma. Förr om åren brukar frysen vara full med kakor från jul och någon månad framåt. Men jag vet att finns det hemma så äter jag, oavsett om jag är sugen eller ej.
-
Jaa då, hela tiden!
Men va stark du var
jättebra jobbat!Det är ju jag och ingen annan (iaf inte i mitt hushåll och umgänge) som gjort en livsomställning, och eftersom jag inte bantar utan just ändrat kost för livet, så är det ju bara att acceptera läget..
Snart 7 åriga dottern får köpa lördagsgodis, ibland chips elr dyl snacks, då gör jag ett litet fat med blandade naturella nötter och några dadlar, 4-5 st till mig.Ibland har jag lust att bara riva åt mig hennes godbit och trycka in i munnen, hahaha, det skulle se ut det! Tyvärr väljer hon oftast en chokladbit till lördagsgodiset, som även är mitt absoluta favorit godis, men då försöker jag affirmera hur duktig jag är och hur bra jag mår/kommer att må framöver och att jag kan gå å köpa nåt fint plagg -som faktiskt finns i min storlek
manar också fram en bild i mitt huvud där jag vägde som mest, hur jag såg ut då, med 45 kg mer på kroppen och ryyyyser av obehag, aldrig mer! DÅ är det lättare att avstå...Därmed inte sagt att jag aldrig äter nåt onyttigt, för det gör jag absolut, men då är det oftast medvetet val, att jag innan vet att jag tex ska på "kalas" och bestämt mig för att smaka det jag vill.
men för en dryg vecka sen tappade jag det lite, jag bakade morotskaka för jag skulle ge bort flera stycken på olika håll, gjorde en långpanna full så det blev såklart en hel del kvar som jag skulle lägga i frysen och ha att bjuda på... hm... några stycken hamnade aldrig i frysen...
-
Även jag utsätter mig för freselser har en stor burk med julgodis kvar sen julas och tar ibland ett litet hjärta men jag vet att det inte är bra, jag kan lätt vara utan annat onyttigt godis men dessa små med choklad är svårt att låta bli.
Chips, blandat godis m m är lätt att tacka nej till men inte dom andra små....Jag har fel o brister som alla andra.
-
Både-och. Vissa saker undviker jag eftersom jag bevisat för mig själv triljoner gånger att det inte går... jag skulle t ex kunna ha en skål godis stående (fast varför?) i hemmet, det är att inbilla mig jag kan ta "bara en" som visat sig omöjligt. I skrivande ögonblick står en skål jordnötter på dotterns nattygsbord, curlingmorsan ser den när hon hämtar frukostdisken, dottern har åkt till extraknäcket. Skåle har stått där en vecka, tidigare låg där en påse ostbågar också men de är visst slut nu. Tar jag en nöt svarar jag inte för följderna, stod skålen på köksbordet skulle jag också ligga risigt till, nu upplever jag den inte som ett alltför allvarligt hot.
-
Jag har en ganska stor skål, med lock, placerad i ett vitrinskåp, nästan fylld med smågodis som stått här sedan haloween-helgen. Då åt jag 2-3 bitar, sedan någon bit innan jul. Därefter har jag inte smakat en enda bit! Har haft barn och barnbarnet här som ätit något av det. Nu blev jag ju sjuk och det är inte någon som vet vart godiset varit nu annars! Men slänger det gör jag inte - ännu...jag har en chokladkartong sedan i julas och ostbågar sedan f*n vet också... Men du milde, jag har ju inte haft sockersug på länge! och inte ska jag få det heller
-
Hjälp, missade det här inlägget och det kändes verkligen hemskt ända tills jag kom till texten nedanför bilden :-)
Fantastiskt att du stod emot! Så många gånger jag kommer ihåg mig själv i den situationen, som slutat med att jag inte ens kämpat. Intressant det du skriver om KBT, att man ska utsätta sig för frestelser och öva sig att stå emot.
Jag vill inte utsätta mig för det - än. När barnbarnen är på besök och påsar med godis ligger överallt, då kan jag stålsätta mig. Men det får inte finnas något kvar när de rest igen. Jag vill inte ha sockerfrestelser hemma i huset där jag tillbringar så mycket tid, ofta ensam. Fast jag inte känner något sockersug alls! Ännu litar jag inte på mig själv, tänk om jag skulle ta "bara en" blå Marianne, och inte kunna sluta?
-
Tack ALLA härliga MD:are för input.
Jag förstår planen bakom taktiken att träna sig i att bli utsatt och stå emot , men ibland är det ju så extremt tärande att ha dessa inre fighter.
Ibland önskar jag att jag hade fått bo / leva helt avskärmad från drogmat för då går det ju inte att stoppa i sig något skit.....dagen man blev "utsläppt" skulle nog risken att vräka i sig första bästa drog dock vara överhängande.
-
8veckor, jag tror du skulle vilja läsa mer om Ivan Pavlov och hans experiment. Alla har nog hört talas om "pavlovs hundar", men det är inte så många som vet vad det verkligen betyder. Jag läste igenom dotterns psykologibok, åtminstone kapitlet om honom och blev väldigt peppad igen!
Om jag tolkade saken rätt kunde man lära hundarna att reagera på signaler (pingla i klockan så börjar hundarna dregla för de tror de ska få mat) men man kunde också avprogrammera dem (pingla i klockan utan att ge dem mat så slutar hundarna dregla så småningom). Jag är alltså inte helt ute och cyklar när jag försöker drilla hjärnan att inte reagera (med sug) på vissa stimuli (doften/åsynen av något gott), även om det sannolikt är mycket svårare att genomföra ensam än om man har tillgång till en terapeut t ex (för visst är det väl en sorts basic KBT jag pysslar med?).
Jättespännande frågeställning du väckt!
Senast uppdaterad 19 februari 2018 13:22
-
Men shit!! Det är ju som att ja kunde skrivit det själv! 😰
Logga in för att skriva en kommentar.