Dag 38. Hej alla " Duktiga Annikor "
Visst finns det ett par stycken här inne på MD och är det just för att vi är så förbaskat duktiga hela tiden som vi faktiskt hamnat här ?
Åsikterna om hur en god “duktig “ kvinna bör uppföra sig har förändrats. I dag ska hon vara rebellisk, möjligtvis, eller stark, och kanske inte särskilt god över huvud taget. En stark kvinna, en tuff tjej, någon som står på egna ben, som tar fajten, som tar plats. Man ska starta folkrörelser, ordna demonstrationståg, separatistfika eller åtminstone något slags nätverk inom det lokala föreningslivet.
Fortfarande krav på prestation men av annat slag.
Vi blir mer jämställda. Men tyvärr ser samhället fortsatt ut så att kvinnor måste anstränga sig mer än män i arbetslivet. Samhället ställer dessutom högre krav på kvinnor så fort det handlar om familjebildning. För dem som dessutom har en tendens till duktighetsproblematik utgör detta en riskabel kombination,kopplingar mellan duktighet, ätstörningar och utbrändhet är bevisad i många studier.
Om man sedan som jag lider av kombinationen gott självförtroende / dålig självkänsla är vägen mot den berömda väggen väl utstakad.
Man går inte in i väggen ,man går igenom och forcerar väggen ett par gånger tills det en dag tar tvärstopp och hjärnan & kroppen slutar upp att fungera.
Den dåliga självkänslan kan man tackla på lite olika sätt :
Kompensation - genom att hjälpa andra får man känslan av att finnas.
Prestation - att göra mycket gör att jag känner mig duktig och då finns jag.
Perfektionism - allt jag gör ska vara perfekt för det dämpar ångesten.
“ Good enough “ är för andra.
Var i denna ekvation finns det tid för egen återhämtning ?
Eller får man ens ta hand om sig själv ,det är väl en massa andras behov som ska tillgodoses först innan man får göra något för sig själv ?
Och så rusar man vidare för att försöka hitta det där gyllene tillfället när alla andra runt omkring är nöjda glada och tillfreds - DÅ ska jag ta hand om mig själv. Då ska jag prioritera mig själv , sova , äta träna rätt och fylla min tid med meningsfulla saker som får MIG att må bra …..
För att jag ska lyckas med målet att detta faktiskt är sista gången jag påbörjar en viktresa neråt och sedan håller mig på målvikt måste jag börja prioritera mig själv och det känns faktiskt både läskigt, ovant och extremt egoistiskt men det finns ett härligt stråk av rebellisk känsla också -
Nu är det min tur !
Gillar
Kommentarer
-
Jag känner så väl igen allt du skriver.
Den tiden har jag varit med om men då för länge sedan, nu först kan jag ägna mig åt mig själv när jag blivit lite äldre men jag vet när jag var gift hade ett ganska tufft arbete o småbarn då var livet inte alls så lätt man skulle vara bra på allt och även jag gick så småningom rakt in i vägen råkade ut för psykisk stress, kunde inte gå rakt utan jag fick hjälp av min dåvarande man. Men allt du skriver stämmer så väl in på kvinnorna i dag jag ser liknelser runt omkring mig så väl. Intressant inlägg.
-
Så sant. Det som har varit kännetecknande för den här viktresan för mig är att jag började den med att det är min resa, jag står i centrum, jag är viktigast. Jag är INTE den som blir viktigast när jag är i mål, jag ÄR det redan nu, och f***n ta den som försöker sätta mig i andra hand. Den här gången går inte familjen före, utan jag är först, för om jag inte gör så kommer de inte ha mig kvar till stöd till annat. Då är det inget svårt val att sätta sig i främsta rummet. Alla mina uppdrag som jag haft både på lokal nivå och nationell/internationell har jag sagt bort, för det var för mycket av min tid som försvann som jag behövde själv.
Så hur hemst det än låter, så ni ska inte vara den som ställer upp på allt och alla, se till att den här tiden är er.
-
Oj så kloka ord! Så perfekt beskrivet om bra självförtroende och dålig självkänsla. Det blir så självklart när man läser det i text, men inget som man egentligen vill kännas vid. Självinsikt är svårt.
-
Jag hade lite dåligt samvete då jag promenerade 1.5 h per dag och lämnade tonårsdottern ensam hemma. Såhär i efterhand känns det ju löjligt, hon måste tyckt det var jätteskönt med lite egentid hemma under 1.5 h men jag kände mig som en egoistisk mamma då jag prioriterade mig själv.
-
Du skriver så kloka ord och det är så sant det du skriver. Känner igen mig enormt mycket. Även jag har slagits av att så många av oss här inne inte bara har problem med vår vikt utan också med stress och de flesta, är redan i väggen eller genom den eller har varit i den. Det är skrämmande. Jag funderar mycket på nästa generation och hur de kommer att hantera såna här saker. När jag var liten fick jag lära mig att man bara körde på, kämpade även om det var tufft eller man mådde dåligt. Arbetsmoralen var viktigast, arbetet skulle bli gjort och om inte jag gjorde det vem skulle då göra det? Och... tja... så gjorde jag... och ... blev inte så himla bra är väl slutresultatet där... Men, hur fungerar dagens unga i det, får de höra samma som jag? Tror inte det... Ska bli spännande att se hur det blir framöver.
Tack igen för dina kloka och tänkvärda inlägg
-
Jag tycker det är många krav på oss människor, och speciellt kvinnor. Och det blir nog inte lättare för dagens ungdom, men förhoppningsvis kan vi hjälpa dom att ta för sig bättre☺
-
Tack ALLA för att ni tar er tid att kommnetera och delar med er av era kloka tankar.
Är själv uppfostrad efter devisen " Stiff upper lipp " , dvs det är bara att bita ihop , visa inga känslor utan kör bara på , det viktiga är att prestera och leverera.
Inget som jag vill överföra på mina barn då jag vet hur trasig man blir av det förhållningssättet.
Nu när jag har svårt att fokusera och tänka på mig själv tänker jag att detta är mycket för mina 3 barn också och då blir det lättare ( och känns inte lika egoistiskt )
Logga in för att skriva en kommentar.