Dag 58. När, vad, hur & varför äter jag ?
Äter du när du är hungrig? Eller äter du för att du är sugen, ledsen, stressad eller kanske rent av bara törstig? Det är ofta mycket känslor förknippat med mat. Vi både firar och tröstar oss med mat. Vi ärver ofta vanor och beteendemönster från våra föräldrar, ibland är det mycket goda vanor vi får med oss, ibland sämre och kanske rent av problematiska.
Jag har under de här 8 veckorna försökt att gå “back to basic “.
- Mat är bränsle för att min kropp och hjärna ska fungera.
- Bara äta när jag är hungrig
Jag har några få rätter som både håller mig mätt och som ryms inom mitt kcal-utrymme, men ytterligare en sak som är viktigt med dessa rätter , de triggar inte igång mig - jag får “ matro “ med dessa rätter.
Att bara äta när man är hungrig låter ju hur enkelt som helst , men det vet vi ju alla - hur ofta stoppar man inte något i munnen som INTE är för att dämpa hunger utan för att tillfredsställa ett sug eller för att unna sig något .
Det här är ju en enkel ekvation "Ät bara när du är hungrig" - Varför misslyckas vi även fast vi vill ?
Det beror på att vi tror att det räcker enbart med att vilja något och att styrkan i vår vilja ska hjälpa oss. Vi kan sätta upp målbilder utifrån vad vi vill, men det räcker inte för att genomföra målen eftersom vi har en hjärna som följer ”minsta motståndets lag”; hjärnan behöver arbeta mycket för att planera, organisera, samarbeta och kommunicera, och det tar på krafterna. Hjärnan vill hellre ta det lugnt, göra roliga saker som ger dopaminkickar och samla energi.
Det krävs mycket energi för vår hjärna att omsätta en tanke till handling. Det är skillnad på att vilja och att göra.
I stället för att lägga all kraft och viljestyrka att försöka förändra oss själva så skall vi kanske förändra våra miljöer så de verkar stöttande för våra mål. Det handlar om att omge sig med rätt människor, att ha rätt prylar i sitt hem och att slopa allt som drar en tillbaka!
Teorin är att viljestyrka är en begränsad resurs och att vi då istället skall kunna förlita oss på att våra miljöer stöttar när viljestyrkan tar slut.
Ta exemplet hemmet - när vår motivation tryter är det viktigt att inte ha drogmat i närheten så vi faller dit , göra det destruktiva mer otillgängligt.
Jag underlättar för mig själv genom att strukturera och planera , jag ger mig själv inte utrymme för att improvisera mina måltider och slänga i mig något i farten.
Ibland måste man också ge sig tiden till att stanna upp och förstå sitt eget samband mellan
TANKE - KÄNSLA -HANDLING
Mina känslor kring hur, vad , varför och när jag äter har blivit väldigt tydliga när jag dels för bok över vad jag äter , men också då jag bokfört just tanke-känsla - handling mönstret kring mina ätvanor ( eller ovanor ska jag nog kalla dem )
För mig har hunger varit den sista känslan jag äter på - jag har hunnit äta på så många andra känslor att jag inte ens hinner bli hungrig på riktig mat.
Nu är det omprogrammering som gäller och hungern ska bli den styrande ät-känslan.
Gillar
Kommentarer
-
Som vanligt - igenkänning på allt du skriver.
Planering är hela hemligheten med min viktnedgång. (Bortsett från själva maten då.) Att tänka framåt och bädda för alla eventualiteter. Att bli hungrig står jag ut med, men inte om jag samtidigt är stressad, splittrad, orolig eller ledsen. Alltså är mina högrisksituationer resor, konflikter, många människor. Samt tillfällen då jag är ansvarig för något som involverar andra. Ett föredrag, en fest eller liknande.Att inte utsätta sig för frestelser är såklart viktigt och jag beundrar dig som har barn hemma, och måste klara av att hela tiden se allt möjligt i skafferi och kylskåp. Men jag tror på att långsamt börja träna på att våga se sin drogmat. Öva sig att säga nej, samla poäng och guldstjärnor inombords för att man klarar det. Snart kommer jag att utsätta mig för grekiska bagerier och glassbarer, men jag ska vara noga med att ha på mig tajta kläder då, som en fysiskt påminnelse.
-
Jag utsätter mig ju för frestelser hela tiden och jag kan ju konstatera att ordpråket stämmer -
"övning ger färdighet" - åsynen av drogmat är inte alls lika jobbig längre.
Jag vet hur jag ska förhålla mig , dvs INTE smaka en minsta liten bit , då fungerar det.
Något som dock inte stämmer på mig är att man sägs bli mer tolerant eller okänslig för sina triggers ju längre man är ifrån dem.
För några veckor sedan var det två mandlar som höll på att stjälpa lasset , denna helg lite blåbär och hallon-
- det gäller för min att ha stenkoll på mina fiender
-
Väntar med spänning på hur du tänkt fortsätta? Blåbär och hallon behöver ju inte vara fiender...
-
I fredags köpte jag en massa jordgubbar , hallon och blåbär - var nere en sväng på Hötorget.
Jordgubbarna hoppade jag över för det vet jag triggar mig . Tog ett par hallon fredag kväll och kände av sötsuget direkt.
Återstod blåbär som hitintills varit ofarlig ur triggersynpunkt för mig - ett par blåbär i gröten till lunch på lördagen gjorde att jag hade ett konstant sug som gjorde sig påmint under resten av dagen.
Att inte ta första tuggan / att inte ens smaka , inte ens den minsta lilla bit verkar vara det enda rätta just nu.
Jag kommer fortsätta med min något enahanda kost , de extra kcal som jag kommer att äta är LCLC.
Jag äter för att ge min kropp näring och ork , inte för ett belöna eller bedöva.
-
Det gäller att lyssna på sin kropp, helt klart. Jag är glad att min tillåter bär. Det kan ju hända att din triggerimpuls blir mer okänslig med tiden, när du har nått din målvikt och kan börja lägga till saker. Förhoppningsvis ska du kunna återgå till att även njuta av maten, inte bara tanka organismen.
-
Förr smååt jag nästan jämnt. Numera äter jag mig mätt vid riktiga måltider men jag kan även njuta av lite guldkant i form av choklad, glass, godis bara för att det är gott. Frukt och bär tål jag inte så bra då min mage protesterar, men älskar grönsaker. Det gäller att hitta vad som passar individuellt.
Logga in för att skriva en kommentar.