Dag 95. Hjälpa eller stjälpa ?
Var hemma igår med sjuka barn och hamnade framför TV:n och ett program som går ut på att hjälpa extremt överviktiga personer att komma i form på 365 dagar
http://abc.go.com/shows/extreme-weight-loss
Den unga kvinnan det handlade om hade en sådan kraftig övervikt att hennes vikt/längd inte ens fanns med på läkarens BMI tabell. Hon kom från en familj där alla var överviktiga och hela tiden sa till henne “ du duger som du är , du är vacker & fin , du behöver inte gå ner i vikt, ta lite till pizza och pommes…. “
Vid läkarbesök stod det klart att hon låg i högsta möjliga riskgruppering för i princip varenda (överviktsrelaterad ) sjukdom man kan tänka sig.
Att vara stöttande , peppa och uppmuntra kan man ju göra på så många olika sätt.
I det här fallet var det nästan som hennes familj INTE ville att hon skulle göra dessa enorma livsstilsförändringar , för då kom ju också fokus på deras egna tillkortakommande och det blev med en gång obekvämt för dem.
Likväl som jag funderat kring och skrivit om hur tråkigt det är att ingen uppmärksammar att jag har gått ner mycket i vikt , pepp och hejarop längs vägen säkert gjort det lättare( med undantag för er kära MD:are ) så skulle jag säkert blivit hjälpt av det motsatta också , dvs hört mer än en gång ( hände när jag träffade en vän som jag inte sett på 2 år , som spontant utbrast - Vad tjock du blivit , när hon senast såg mig vägde jag 65 kilo och då vägde jag 85 ) att jag gått upp i vikt . Det sved rejält MEN det har ju sanningen en tendens att göra…..
Att stå framför spegeln och inbilla sig att det inte är så farligt, det syns inte så mycket, 2o-30 kilos övervikt syns, vem försöker jag lura ?
En ytterligare och än viktigare aspekt är ju hälsan , jag har ju framförallt en skyldighet mot mina 3 barn att vara mitt bästa starkaste jag för dem, är jag inte i form kommer jag varken ha ork eller kraft att göra det som jag bör och önskar.
Nu när målvikten närmar sig och jag en livslång hålla vikten resa framför mig så vet jag att det säkert kommer komma både dikeskörningar , omkörningar och helt fel vägval.
Självklart är tanken att försöka minimera dessa oönskade vägval och hitta en balans där det finns utrymme för framförallt sociala åtaganden och umgänge. Vad, hur och när jag äter hemma är ju enbart min ensak och något jag kan styra över till 100 %, där finns inget att skylla på förutom mig själv om det blir fel.
Jag vill inte bli en “ jag börjar om på måndag igen” ,jag vill inte tänka att” ja ja jag trillade av hästen , bara att hoppa upp igen “, “imorgon är en nya dag….”
Om jag börjar skriva sådan inlägg och det blir en (o) vana så ber jag er att peppa mig på ett mer ( för mig ) konstruktivt sätt.
Jag vill inte höra att det är ok och det bara är att ta nya tag , be mig tänka på allt jag kämpat för och att jag håller på att rasera allt jag byggt upp, påminn mig om att min kropp och själ inte kanske klarar en viktresa upp och ner igen . Hellre fram med piskan först och moroten sen.
Nu är jag så nära mina mål att de är nåbara - hjälp mig att få stanna kvar där !
Ja , jag är medveten om att jag sticker ut hakan lite här , men det här är MIN åsikt och vad JAG behöver för slags peppning.Jag menar inte att det inte är ok att någon gång köra i diket, och jag tycker att tonen, peppningar och gemenskapen är helt fantastisk här på MD, men om dikeskörningar och nystarter blir mer regel än undantag måste någon säga ifrån och säga stopp. För mig är det ett enormt steg att ens formulera detta och sedan faktiskt be om hjälp på ett konkret sätt.
Det finns ett gammalt ordspråk :
Och jag håller till stora delar med om det , MEN någonstans måste man kanske förstå att det måste bli en sista gång , en gång för alltid som man reser sig och står kvar där. Det går inte att tillåta sig att falla gång på gång i samma grop.
Gillar
Kommentarer
-
Det är nog en fördel att ha ett viktspann som vi har i hålla viktengruppen, och även färgmatrisen där färgerna visar att man är på väg åt fel håll. För jag har vant mig vid att väga så här mycket/lite nu, och jag vet inte om jag hade orkat göra om samma resa igen...därför håller jag daglig koll på vikten och anpassar maten efter den🙄
Stöd behöver vi alla, men innerst inne vet jag när jag äter för mycket och fel utan att någon annan behöver säga ifrån.
-
paloma
Ser verkligen fram emot "hålla -vikten -grupp" , och ett godkänt viktspann där man med en gång ser om tendenser är felgående kommer ju hjälpa enormt.
Jag är fullt medveten om vad jag stoppar i min mun , om det är bra , mindre bra eller dåligt , det behöver ingen säga till mig , men jag vet också att jag själv har tendens att ligga kvar lite väl länge i diket och kravla när jag väl ligger där och skulle då behövt någon som orkade se till att jag kom upp därifrån lite snabbare
-
Härligt att höra din inställning 8veckor, jag har exakt samma känslor. Jag har varit så less att folk inte uppmärksammar viktnedgången och jag skulle hellre ta att de kommenterade min vikt att jag fortfarande är tjock, än att inte uppmärksammas. Det skulle sporra mig mera att göra ännu bättre från mig.
Jag lovar att du kommer få höra om du börjar slacka, om du lovar mig detsamma. För jag vill inte höra att det är ok att köra i diket och sitta och äta bara för att jag fått en motgång och ett klämkäckt att det är bara att börja om. För det är inte ok i min värld att ramla gång på gång, då ska jag ha skäll inte en klapp på huvudet (ja om det inte är en rejäl klapp som känns). Sen får man bryta ihop och börja om från början, men helst ska jag inte ens ramla.
Vill andra ha peppningar när de faller så är det ok för mig, men jag vill inte ha det och jag har nog svårt att ge stöd när det blir gång på gång.
-
klaraelv
Du har en ny "wing man "
Jag lovar att rycka upp dig ur diket på en gång
-
Jag har ritat in en ruta varje fredag i min almanacka för att tvinga mig själv att föra in vikten där varje vecka. Har fungerat bra för mig, både under viktminskningen och sedan även efter uppnådd målvikt. Jag vill verkligen inte gå upp igen i vikt, jag känner mig färdig med viktpendlandet och tycker det är värt att lägga en del tid på att fokusera på viktstabilitet.
-
medlem16
Tidigare har jg bara haft fokus på viktminskningen och inte på ad som händer efteråt - känner mig också så färdig med viktpendlandet så att lägga tid på viktstabilitet får det absolut bli ( snart är jag där !!)
-
Jag håller med om att det känns konstigt när ingen kommenterar att en gått ner i vikt. Jag gick ner 11 kilo i höstas och i stort sett ingen ens kommenterade det om jag inte själv sa något om det. Ingen sa nåt när jag gått upp kilona heller iofs. Men det är trist när en kämpar och ingen orkar/vill kommentera. Kanske beror det lite på att de blir påminda om att de själva kanske skulle ta tag i ev. övervikt.
Jag väger mig, precis som Paloma, varje dag och skriver upp det i min telefon. Här på MD skriver jag in varje måndag i min profil och på fredagarna i Hålla vikten-gruppen. Jag vill se om det börjar röra sig uppåt för att kunna hindra en uppgång jag inte klarar av att hantera. Jag vill inte heller behöva gå ner många kilo igen.
Logga in för att skriva en kommentar.