Del 2. Beroendehjärnan
En dag nu under jullovet kände jag att nu får det f-n vara nog.
Jag kände att de senaste 5 åren framlevts i något slags skyttegravskrig och livet överlevdes ist för att levas.
Det var inte jag själv som gjorde aktiva val utan det mesta styrdes av vad andra ville / önskade/tvingade mig till.
För 5 år sedan gick min skilsmässa igenom och tiden innan och efter har satt djupa spår.
Jag levde i en hemskt destruktiv relation och allt mitt mod och styrka krävdes för att lämna och börja på nytt med barnen.
Under den här tiden blev mat något extremt viktig för min överlevnad och jag åt snabba lättillgängliga kolhydrater , drack extrema mängder kaffe samt cola ( zero ) för att orka prestera på alla håll och kanter.
Ensamstående till 3 barn , när vi skildes var de 4mån , resp 2 & 4 år .
ALLT blev mitt ansvar.
Socker räddade mig , jag orkade mer och behövde inte sova så mycket.
Jag var framgångsrik delägare på en juristbyrå , roddade 3 barn och var den perfekta klassmamman….
Jag åt för att dämpa resp förstärka känslor .
Hjärnan vandes mer och mer vid denna livsstil och vid varje försök att slappna av kom panikångestattackerna som ett brev på posten- det hade gått så långt att jag inte kunde slappna av utan att hjärnan signalerade FARA och paniken satte in.
Du måste ALLTID vara på alerten , tänk om något händer när du vilar var den återkommande tanken om snurrade i huvudet.
Jag som säkert hade en benägenhet för att utveckla ett beroende födde och gödde en riktig sockedjävul som tog mer och mer plats i hjärnan.
Det beteendet jag hade då , för att orka med den extrema situation jag levde i har levt kvar.
KBT har hjälpt mig att förstå varför jag äter som jag äter och att jag äter på ett beteende som skapades av mig under väldigt speciella förhållanden.
Idag lever jag inte på samma sätt.
Även fast min x-make fortsätter att i princip dagligen per sms hota mig så kommer han inte åt mig känslomässigt längre.
Barnen är också äldre och vi lever ett bra liv tillsammans.
Nu fanns alla möjligheter att lära hjärnan ett nytt beteende .Jag behöver inte äta på det gamla sättet för att överleva.
Jag har gjort otaliga försök innan och alltid klarat själva “diet” perioden , men sedan ramlat tillbaka i gamla hjulspår - dags att se sanningen i vitöga och förstå att jag inte kan äta vissa saker .
Jag var tvungen att se mitt beroende till vissa livsmedel lika strikt som om jag vore alkoholist eller narkoman.
Fortsättning följer….
Trevlig kväll
Gillar
Kommentarer
-
Jag var imponerad av dig tidigare... nu ännu mer när du berättar mer om din bakgrund!
Jag tänker... vad bra att det var socker och inte andra droger. Alkohol och andra droger har större benägenhet att drabba andra. Även om socker är lika stark / starkare att lämna.
Du är inget annat än en krigare och vinnare!
-
Ackhs
Så många gånger jag har tackat för att det just blev socker och inte något annat beroende.
Mina barn har inte blivit drabbade av mitt hemska förhållande till mat ( det har jag skött när ingen annan ser)
- perfekt yta och "stiff upper lip "
På något sätt var det socker som blev min ventil och faktiskt räddare i nöden under de värsta perioderna -
men nu har jag gjort slut , en gång för alla med socker.
-
Först tog du makten över din situation och nu har du tagit makten över dig själv. Starkt jobbat! Nu klarar du vad som helst!
-
Två stora beslut har du tagit. Båda att bryta bort destruktivt i ditt liv. Känner lite igen sättet även om mina beslut varit mindre. Men när man tar bort något dåligt i sitt liv, kanske en dålig vana så är det lätt att bara byta det till en annan dålig vana. I ditt fall var det ju som du skriver en överlevnadsstrategi. Ja det här sockret är en lurig rackare. Starkt gjort av dig att bryta 🌸
-
Så starkt av dig att skriva om det här - det är ett stort beslut att bryta upp och lämna det dåliga och det är ett bra beslut att lämna den strategin du behövde ha för att överleva. Nu har du brytit den strategin och kan leva ditt egna nya liv på ditt eget sätt- Det bästa sättet för ditt och dina barna liv.
Jag är så imponerad
-
Din berättelse får mig att fundera över hur man i efterhand kan upptäcka samband som man är helt blind för medan man är mitt uppe i någonting. Varför blev jag själv överviktig, om och om igen? Varför har det varit så lätt den här gången att lägga om kostvanorna, och varför är jag helt övertygad om att den här gången är det för resten av livet? Jag tror att jag vet svaret på en del av frågorna, men inte alla. Jag tror inte att jag kunde ha blivit alkoholist istället för sockermissbrukare.
Tack för ditt tankeväcknde inlägg!
Logga in för att skriva en kommentar.