Del 3. Fungerar KBT ?
Fick en kommentar i ett inlägg om att X prövat KBT och hade hyllmeter med böcker hemma i ämnet men att det inte fungerade -varför fungerar det för mig och inte för henne ?
Nyckeln för mig har varit att inte bara få hjälp att analysera mitt beteende och ändra det , utan också förstå orsaken , grunden till mitt beteende.
När den polletten trillade ner - jag äter extremt känslostyrt , men VARFÖR gör jag det och sedan hittade orsaken till att jag äter känslostyrt blev allt så mycket lättare att hantera/ behandla.
Jag kan likna det vid att en del läkare endast behandlar symtom och skriver ut mediciner för symtomet , utan att hitta orsaken, ursprunget till symtomet- det är enligt min mening inte rätt väg att gå , och att en del läkare faktiskt lägger ner tid och energi på att hitta orsaken till symtomen och behandlar orsaken , då har man enligt mig en betydligt större chans till tillfrisknande.
Kombinerar man sen KBT med evolutionspsykologi , och tittar närmare på de evolutionära processer som människan över tid förändrats genom så förstår man ( eller ja , man får iaf bättre förståelse för ) varför människor i vissa situationer beter sig så irrationellt med dagens mått mätt.
Jag har ätit för att överleva -rädslan för att något riktig dåligt ska komma att hända har varit en plågsam följeslagare under många år och den formade mitt ätbeteende som i sin tur skapade en beroeendepersonlighet som fick övertaget .
Rädsla är en av våra starkaste och djupast rotade emotioner. Jag såg till att jag fyllde på mina energidepåer för att alltid kunna vara beredd på flykt eller kamp, eftersom det är störst chans att överleva ett hot genom att agera , fly eller fäkta. Jag var stridsberedd 24/7 och har levt så i många år. Grottmänniskan i mig gav sig verkligen till känna .
Med detta facit i handen och att jag faktiskt fick nog av att ständigt vara på flykt , en fantastisk terapeut , en vilja och önskan om att få börja leva “normalt” igen har fört mig dit jag är i dag .
Jag vet att jag klarar av att skydda mina barn , jag är på en säker plats i livet och kan nu fokusera på att leva och inte bara överleva. Jag behöver inte äta för att alltid ha extra energi till flykt eller kamp .
Grottmänniskan / lejonmamman i mig har tagit mig hit men nu är det dags för version 2018.
Tack till er som läser 
Gillar
Kommentarer
-
Ja jag håller med dig! Jag har gått i terapi mycket - inte pga ätandet men framför allt pga utmattningssyndrom. Har också gått i KBT för det.
Och jag konstaterade att det är bra att lära sig om tankefällor och få läxor att ändra sitt beteende. Men att man blir så mycket mer hjälpt om man också förstår VARFÖR.
Min KBT-are ansåg käckt att jo men det där med att sätta gränser det lär man sig på sisådär 3 sessioner. Det funkade inte för mig och jag insåg det nåt år senare varför jag har en sån ibland rent av skräck för att sätta gränser. Det grundar sig i upplevelser när jag var liten. Det är sånt som jag kunnat reda ut med hjälp av vanlig psykolog och sen benat i själv. Men om jag i KBT-n nån gång försökte reda bakåt i trådarna så stoppade hon mig.
Men så bra att du hittat en KBT-tearpeut som kunnat hjälpa dig med ätandet! För visst handlar det om känslor. Själv har jag kommit fram till att jag kan acceptera min stora vikt, jag mår ju bra och f´gör så mycket annat "rätt", men jag vill ha ett normalt ätmönster.
-
Hola Flamenco,
Tack att du delar med dig och kommenterar
KBT "haltar " ju lite där tycker jag då de flesta utövare fokuserar på nuet och framtiden och lägger väldigt liten vikt vid dåtiden , dvs ursprunget / orsaken till det handlingsmönster som inte är fungerande och därför leder till psykiskt illabefinnande.
Min KBT terapeut har nog tyckt att jag varit jobbig stundtals under dessa 20 veckor , men vi har hittat ett fungerande sätt och framförallt har hon förstått att det varit av enorm vikt för mig att hitta ursprunget till mitt beteende, inte bara behandla "symtomen "
-
Håller med dig med att det flesta fokuserar på framtiden och inte dåtiden för det är den jag går för egentligen och min stressrelaterade situation för många år sedan. Den skulle jag vilja behandla istället.
-
Vad bra att du har hittat en form som passat, och hjälp dig.
För mig kändes det bäst att inte försöka gå till botten med orsakerna till mitt mående, då för många år sedan, utan på tips på hur jag kunde hantera saker och ting ”här och nu”.
Så visst är det bra att det finns olika former av hjälp att få.
Logga in för att skriva en kommentar.