Del 5. Beroende & Insikter
Under många år har jag ätit på olika känslor.
De mest uttalade har varit trötthet, överlevnadsinstinkt och rädsla.
Jag har valt att äta det som genast givit mig någon form av belöning i form av att bli piggare , känna mig starkare och mindre rädd.
Snabba söta kolhydrater har skänkt mig lite extra kraft & ork och ibland glädje.
Problemet är dock att jag tränat mig själv likt en Pavlovsk hund att alltid förvänta mig någon form av “kick” när jag stoppar något i munnen , och när den uteblir blir jag allt annat än nöjd.
Hjärnan är så inställd på att något sött ska komma och när jag serverar den något annat protesterar den högljutt.
Under perioder har jag enbart ätit skit, och så mycket att jag ratat vanlig “hederlig” mat för jag har inte varit hungrig just då eller det har tom varit så att jag blivit äcklad av alla andra smaker som inte varit söta eller andra former av snabba kolhydrater som tex bröd & potatis.
Den här gången har jag därför bestämt mig för att rensa och börja om från början på riktigt.
Läka mina smaklökar och plöja upp nya spår i min hjärna.
Mat ska ätas för att min kropp behöver näring för att fungera , inte äta för att belöna / trösta / pigga upp ….etc vad det än månde vara för känslor som jag tidigare ätit på.
I snart 22 veckor har jag arbetat med att förändra mina tankebanor och rensa förstörda smaklökar , det går framåt med det är ett jäkla hästjobb .
Jag åt strikt LCHF under en 2 års period och lyckades ändå göra en lång och dyrköpt vurpa efter att ha smakat lite äppelpaj….det misstaget gör jag inte om igen .
Kommentarer
-
Tidigare har jag trott att jag var sockerberoende, men när jag läser dina inlägg om det så inser jag mer och mer att jag inte kan ha det beroendet, tack och lov. Måste säga att jag tycker du är så jäkla stark som kan stå emot, jag kan nog inte fatta hur svårt det måste vara, det är fullständig nolltollerans som gäller. När jag nästa gång blir sugen så ska jag tänka på hur en som är sockerberoende har det, och sedan låta bli att gnälla om att jag är sugen på något. För mig är cigaretter nolltolerans, inte ett bloss sedan jag slutade, för risken att falla är stor, men den stora skillnaden är att man inte behöver röka för att överleva, men äta måste man så man har fler tillfällen för frestelser.
Ha det så bra i värmen, hoppas du får bada och sola i mängder.
-
Samma här som klaraelv, jag inser också att jag inte är sockerberoende på riktigt efter att ha läst vad du går igenom. Kan du inte tugga sockerfria Extra heller? Inte dricka cola light?
Du är så envis och målinriktad och medveten om hur du fungerar så jag är säker på att du klarar att programmera om dina smaklökar och dina tankebanor, även om det kommer att ta mycket lång tid. Men tid har du ju.
Hoppas du skaffar dig en riktigt markerad bikinirand den här sommaren!
-
En sån rand som Du har nu seglar67...ha,ha
Skämt åsido...jag har inte heller nån beroendeproblematik...och har inte heller tagit ett bloss sedan 5/12-14...och tog tag i vikten en månad senare , för att inte ha rökstoppet att "skylla" min övervikt på den här gången.
Ätit på känslor har jag gjort länge och kunde laga middag till maken ...men åt inget själv.
Istället hade jag ätit söt fruktyoghurt och färska frallor tills jag nästan spydde innan han kom hem...ja, ni fattar...hur tokigt jag levde---eller överlevde.
Nej, det finns mycket jag inte har erfarenhet av...men försöker ändå förstå dom som har det.
håller en tumme för dig 8veckor
-
Är det en tröst att betingning går att avprogrammera också? Om du tänker på hur lång tid det tog för dig att lära kroppen förvänta sig sött, säkerligen flera år, så anar du nog att det krävs minst lika mycket jobb för att träna bort beteendet. Men det går att lära sig av med det, som allt annat vi lär in. Du är stentuff som tar den fajten!!
Rökning är lättare än mat, rökningen kan man ju bryta med helt. Det gjorde jag. För att göra en lång story kort slutade jag röka och började springa marathon istället, så summan av alla laster är konstant kan man väl säga
-
Du är så målmedveten och jag tror också du kommer klara det galant, själv lider jag inte av sockerberoende men ostberoende snarare och det är ju inte alls lika illa så lycka nu till på den resan.
-
Jag håller tummarna👍👍för dig!
Klarar du Spaniensemestern så klarar du allt!! Var stolt för varje dag som går bra till slut ger den elaka axelsittaren efter, var så säker!!
-
Tack ALLA -
fö att ni läser , kommenterar och peppar !
Hjärnan är fantastisk , men en lat liten jäkel. Det gäller att metodiskt plöja upp nya tankebanor för att hjärnan ska välja det nya spåret.
Matberoende är ju extra svårt , man måste äta för att överleva och mat finns överallt OCh man blir ju gärna bjuden på sin favoritdrog också
Tror iskallt att det kommer ta minst 5år att programmera om och få hjärnan dit jag vill
Senast uppdaterad 19 juni 2018 09:57
-
Håller med, det tar tid men det är inte omöjligt. Första gången jag läste om Pavlovs hundar och att de tgår att avprogrammera reflexerna också blev jag entusiastisk, men det var ju inte som att knäppa på en lyseknapp eller trycka enter på tangentbordet direkt. I vissa fall jobbar jag fortfarande med tankebanorna, efter flera år. Kanske kommer alla tankebanor kanske alltid att finnas kvar, som gamla stigar i skogen, vissa överväxta och nästan osynliga men för den vane stigfinnaren lätta att hitta. Andra välanvända, upptrampade och så lätta att se att det går att gå där i mörker till och med.
Logga in för att skriva en kommentar.