I hate my fucking life...
Kommentarer
-
Hjälp, skriker ditt inlägg. Hata inte ditt liv eller din kropp. Hata det som gjort det så. Socker, onyttigheter, kolhydrater mm. Du ska inte bestraffa dig, utan hjälpa dig. Jag vet att det kan komma tillfällen då allt verkar hopplöst och ohjälpligt. Det är då man behöver hjälp. Om du mår som ditt inlägg förmedlar är mitt råd att du kontaktar en kurator. Varje vårdcentral har en sådan och dom fördömer inte. Kommer inte med pekpinnar. Stöttar och ger råd. Jag går själv på KBT-samtal hos en. Dom kan ge hjälp och stöd vid oro/ångest, nedstämdhet/depression problem i livssituationen stress/utmattning Sedan finns det ju även dietister och annan hjälp att tillgå. Jag vet inte om du blir hjälpt av detta, men hoppas du hittar någon utväg till nåt bättre. Pepp och lycka till.
-
Jaa du... Var inte för hård mot dig själv! Det är svårt och det är en kamp. Jag försöker ibland tänka "no pain, no gain" - kan säga att det funkar absolut inte jämt. Men jag försöker bryta mitt vanemönster och jag vet nånstans att det är så det är. Men sen tycker jag att det kan hjälpa att försöka hitta saker som man gillar och som inte är så onyttiga, och rensa ut kakor och annat (vad det nu är man brukar trilla dit på). Kanske kan det funka att göra nåt sånt? Sen försöker jag också tänka att det är mycket som sitter i huvudet. Jag tror ibland att jag är sugen på saker som jag egentligen inte vill ha och sen upptäcker man att så himla gott var det inte (iaf inte i den mängden...). Ja, det var kanske inte svar på din fråga eller så, men en liten kommentar iaf. Hoppas du återfinner motivationen - du är ju uppenbarligen jätteduktig som klarar det du har klarat! Glöm inte det!
-
Du är kanske sockerberoende. Det var jag. Det tar tid att gå ner i vikt, och de framsteg du gör är jättebra. Att sedan trilla dit en dag är ingen katastrof. Brukar ta ett par dagar innan det går ur kroppen. Jag äter rå morot när jag är för hungrig. Sedan tar det tid att lära sig att gå hungrig, men hungern går ofta över efter en stund. Kämpa på! Du kommer att fixa det! Kram!
-
Bli snällare mot dig själv - sluta slå på dig själv som du gör nu! Hitta dina brister och styrkor och försök arbeta utifrån dem. Behöver du få ngn godsak en gång i veckan? Ta då den utan att skämmas - för då klarar du kanske bättre av resten av veckan. Försök hitta smal mat du tycker är riktigt gott. Krydda maten, ät bär och goda grönsaker, ha mycket färger på tallriken (Jag är själv kockstudent - så om du är nyfiken på recept är det bara att fråga)! Jag tappade mitt sötsug nästan helt när jag började med 5:2-metoden, blir mer sugen på näringsrik och hälsosam mat för att kroppen min nu känner av vad den behöver snarare än är sugen på. Kan det vara något för dig? Pepp till dig! Du kommer lyckas - fortsätt kämpa och ta hand om dig.
-
Åh vad jag känner igen mig. Och jag håller med alla andra här. Och börja med att inte straffa dig själv. Det gör inte saken bättre. För ju mer du klankar ner på dig själv desto sämre mår du. Gör tvärtom istället. Ställ dig framför spegeln varje dag och ta fram dina positiva drag. Minst ett varje dag. Och tro mig... Där hittar man mycket motivation. Det kommer iofs dagar när det är svårare än vanligt och man inte hittar så mycket positivt, men dom kommer mer sällan och dom blir mindre jobbiga. Och sen... Skaffa hjälp! Vi alla behöver hjälp och pushande för att klara oss ner. Tror inte det finns någon därute som kan säga att dom har gått ner i vikt utan någon annans hjälp. För även om det är något litet som kommer ur munnen från någon nära oss, så kan det vara alldeles tillräckligt för att man ska komma över puckeln den dagen. Och jag håller med om kurator. Sen tror jag att du inte ska köra LCHF och räkna kalorier samtidigt. Gjorde det ett tag också men det är dömt att misslyckas. Grejen med LCHF är att du INTE ska räkna kalorier. Bara kolhydrat-intaget. Just för att du ska kunna hålla dig mätt och blodsockernivån ska vara jämn för att inte få det här suget som är så hemskt. Jag vet att du kan klara det, så kämpa på! =) Massor av pepp!!
-
Ta hand om dig och kämpa på, resultaten kommer! Kanske är det bättre att planera in någon dag i veckan där du unnar dig lite extra (inte vräka i sig) och på så vis känns det inte så jobbigt. Massor av pepp till dig!
-
Instämmer med de flesta som svarat! Jag har själv vägt som du, lyckats gå ner ½ kg i veckan sen i september och räknar med att gå i mål till Nyår = 16 månader. Det tar lång tid att går ner, du kommer att vara hungrig ibland, sugen på onyttig mat ibland, du kommer att få tankar på att ge upp ibland. Det är en kamp hela tiden, men tillfredsställelsen när du märker att kläderna sitter löst och efter ett tag är alldeles för stora, att du kan springa upp för en trappa utan tro att du ska dö, att människor i din omgivning upptäcker att du blivit smalare och en massa andra positiva saker, gör att det är värt allt kämpande! Du blir av med ditt sötsug efter några veckor, du blir mindre hungrig när magen krymper och du blir allmänt mycket piggare av att äta färre kalorier. Tyvärr är färre kalorier huvudsaken, vad än alla säger, motionera bort så många du orkar, drick ett par liter vatten varje dag. Unna dig inget godis, då trillar du dit på en gång!! Kämpa och lycka till!!
-
Tack alla för peppande kommentarer.
Logga in för att skriva en kommentar.