icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jennifer är jag det, 25 år gammal tjej från Gävle som bor tillsammans med min underbara sambo Fredrik och vår hund Leija som är en vild och galen Flatcoated Retriever på snart 2 år. Jag har även en egen häst, eller det är faktiskt en D-ponny, som heter Flippan och hon ligger mig mycket varmt om hjärtat och är en stor motivation för mig att gå ner i vikt eftersom jag just nu känner mig aningen för stor för henne och inte kan eller orkar rida tillräckligt pga. min övervikt.

Har alltid varit smal, inte pinnsmal men smal. Storlek 34 eller 36 på kläder hade jag för 3,5 år sedan innan det gick utför. Uppför rättare sagt. Nu sitter jag här med nästan 20 kilos övervikt och har provat det mesta men då min kropp är i total obalans och många mer eller mindre jobbiga saker hänt i mitt liv senaste åren har jag inte lyckats bli av med kilona.

Efter flera år av olika hälsoproblem där det värsta är kronisk värk och smärta i höft- och bäckenleder har jag nu fått diagnosen Ehlers-Danlos syndrom. En diagnos som kommer att förändra mitt liv ännu mer än det redan har hunnit göra, men jag försöker ta varje dag som den kommer och gör mitt bästa för att hjälpa kroppen på traven. Hoppas med hjälp av rätt sorts träning och viktnedgång att min värk ska minska, så nu gäller det verkligen!

Wish me luck! :)
12 februari 2013 02:01
2

Borta ett tag

Jag har mått skit senaste veckorna för att vara helt ärlig. Mår fortfarande inte nå vidare men måste få tillbaka viljan att kämpa trots att det är mycket som går emot mig just nu. Det är främst de förbannade höfterna som jävlas med mig och jag börjar bli rädd att jag aldrig kommer bli bra, och det leder ju till att jag aldrig kommer kunna hålla på med hästar igen i den omfattningen jag vill. Det får bara inte hända, så är det. Jag måste bli bra, jag vill bli bra och jag kommer kämpa för att få hjälp med det här. Har inte alls varit aktiv här, registrerat någon frukost då och då men inget annat. Orken har inte funnits och värken har bråkat med mig för mycket så jag inte ens hunnit med i skolan. :( Det är helt sjukt vad den här smärtan gör med mig som människa, jag som alltid varit en lugn, glad och positiv person med gott självförtroende och lätt för det mesta har blivit en snart deprimerad tjej som inte ser någon framtid och inte orkar med nästan något alls. Har svårt att somna på kvällen, somnar däremot så fort jag sätter mig i soffan på dagarna och det blir väldigt svårt att få struktur på tillvaron. En pressad ekonomisk situation gör ju inte saken bättre och jag får dåligt samvete för allt jag inte lyckas genomföra som jag borde. Har på tok för höga krav på mig själv, men har svårt att helt ärligt sänka ribban. Jag vill ju så mycket mer än jag klarar av. [PUNKT] Jag vill klara kurserna med höga betyg, inte för att jag bryr mig om betygen i sig utan för att jag vill lära mig så mycket det bara går så att jag blir grym på att programmera! [PUNKT] Jag vill få ordning här hemma, det har inte hänt ett skit sedan jul och de flesta flyttkartonger står fortfarande ouppackade sedan vi flyttade in första december. [PUNKT] Jag har massor med saker att sälja, men ingen ork att lägga ut annonser. [PUNKT] Har en hund att träna och motionera som jag inte klarar av utan det får husse sköta. Men jag vill ju, jag vill lära henne massor med saker och ha kul tillsammans men just nu kan jag knappt hålla henne på promenaderna. [PUNKT] Jag vill rida min egna häst, som just nu börjar bli riktigt rastlös och bockar och har sig när jag tömkör. Vill komma i form så att jag kan rida henne ordentligt, träna för bra tränare och kanske tävla. [PUNKT] Helst vill jag även hitta fler hästar att rida så jag kan komma tillbaka till den nivån jag var på för ett par år sedan, jag vet att jag skulle kunna utvecklas så mycket om jag bara hade möjligheten och fick chansen. [PUNKT] Jag vill ha ork att få igång mitt företag och hitta några kunder, mest för erfarenheterna men självklart också för att jag behöver pengar. Att leva på studiemedel och ha häst är väl inte den bästa kombinationen. [PUNKT] Jag vill ha ork att äta hälsosamt. [PUNKT] Jag vill verkligen bli smal igen så jag kan trivas med min kropp och kunna göra alla saker jag vill. [PUNKT] Jag vill kunna göra så mycket mer än jag kan idag, allt som jag räknat upp här och många fler saker. Vill kunna leva mitt liv och vara JAG. [PUNKT] Måste få hjälp med höfterna, måste ha ork att kämpa för att få den hjälp jag behöver. [PUNKT] Måste hitta glädjen och motivationen, kämparglöden som jag vet finns där inne någonstans. Några ljusglimtar som gör att jag håller hoppet uppe är att jag ska till en specialistläkare på torsdag och förhoppningsvis får jag en fastställd diagnos då, annars vette tusan.. Sen ska jag flytta min älskade häst till nytt stall på fredag, och det har flera fördelar. Jag kommer kunna åka buss och slippa gå de 3-4 km varje dag som jag gör nu. Plus att det kommer bli lättare att rida då det finns ridhus på ca 700 m avstånd till stallet, istället för ca 3 km som det är nu. Hoppas verkligen att jag kommer kunna rida ordentligt snart, jag saknar det så mycket och min lilla pålla vill jobba! Jag ska försöka börja registrera maten här igen, ska försöka hålla mig till samma frukost varje dag och så så blir det lite lättare då jag slipper väga allting hela tiden. Däremot skiter jag fullständigt i allt vad dieter heter tillsvidare. Måste bli frisk först, och måste sluta trycka ner mig själv. Hålla lite koll så att kalorierna inte sticker iväg på tok för mycket och försöka äta så hälsosamt jag förmår är mitt mål den närmsta tiden. Får se vad endokrinologen säger på torsdag också, men jag hoppas faktiskt att de har hittat orsaken till mina problem och att höftsmärtorna hänger ihop med min ev. låga ämnesomsättning. Min största rädsla inför läkarbesöket är att de ska säga att alla värden är normala och fortsätta behandla mig som om jag vore frisk, för det är jag inte. Inte på en fläck. Om jag bara kunde få bli frisk snart, då skulle jag få mitt liv tillbaka.

Kommentarer

  • 12 februari 2013 07:08
    Gr8
    Vännen jag förstår dig fullständigt för det är tungt när det gör ont hela tiden och du vet inte riktigt varför.. Jag har haft kronisk värk i 15 år själv och det tog 3 år att få en diagnos. Meditation och att leva för dagen har hjälpt mig mkt, att inte pressa mig själv och att fråga om hjälp för det syns inte på mig alls att jag har ont och folk blir ofta förvånat när jag berättar. Landa i nuet vännen, lev idag, en dag i taget, carpe diem :) allt kommer att ordna sig till slut! Pepp
  • 12 februari 2013 15:04
    Alva0211
    Tack för din kommentar, känns skönt att någon förstår.. Ska försöka leva en dag i taget, men det är så svårt när man har så mycket drömmer och planer om framtiden.. Idag har jag faktiskt lite mindre ont än vanligt så ska ta tillvara på det! :) Tack!

Logga in för att skriva en kommentar.