Hur kan tiden gå så fort?
Jag vet inte om jag är extra bra på att skjuta saker framför mig för att rätt som det är upptäcka att det visst har varit deadline och lite till - detta gäller dock främst saker som bara påverkar mig själv men jag gör mycket på jobbet antingen med en gång eller i sista stund.
Jag kan inte fatta att det är juni nu och att jag gått upp tre kilo sen jul inte ner..... Jo det är ju helt sanslöst... men men.. nu i en vecka har vågen stått still både siffermässigt och rent allmänt.
Visst blev allt kaos efter jul, vi köpte hus och vi skulle flytta och fötterna gjorde ont och spinning på "fel" dag och nytt schema på jobbet. Det var liksom livet i 110 % som drabbade mig...
Det är nog mitt värsta - livet - det är ju så roligt men det tar ju sån tid. Jag har läst eller hört att om man vill viktminska så ska man lägga minst två timmar om dagen på det. Och visst man kan ju välja att jogga i två timmar och leva som vanligt så kanske det går men jag tror att det var mycket tankemässigt man skulle göra det.. två timmar är mycket tid och det tar ju från nått annat.. Ja jag kanske gnäller lite men det känns så.. jag har så mycket roligare saker att göra än att gå ner i vikt men det jag mest av allt vill i livet är att gå ner i vikt... motsägelse fullt jag vet...
Utan att förstå så är min kropp i sån extrem stress hela tiden för det ändå jag tänker på är att gå ner i vikt men jag kommer inte till skott och det finns inget som hjälpt mig på långsikt och ibland har jag trott att jag är trygg här i tjockis fängelset - här kan inte mycket hända och jag bedöms endast för min storlek inte för om jag är snäll eller dum eller trög eller smart eller snabb eller slö... Jag tror att jag omedvetet eller till viss del medvetet misslyckas för att jag är rädd för den stora vida världen och för att att misslyckas... Jag är så glad för operationen för den blir liksom en PUNKT efter den är det en förnyad Anna som kommer... det är min andra chans.. Jag ska bli bedömd för den Anna jag är. Jag tror mig passa bättre som en mindre Anna för jag passar inte i tjockisfodralet egentligen.. jag gillar att vara aktiv och sånt men orkar ju fan inte.. Jag får inte plats i en gocart men tycker det är kul.. jag gillar Liseberg men att få trycka ner sig i stolarna ger ingen superupplevelse och jag skulle så gärna vilja jogga en runda med min sambo och jag har kondis (eller hade i höstas) men det gjorde ont i knä, rygg och fötter.......
Nu hoppas jag på en superfin sommar med sol och knott - så man har nått att klaga på- så sommaren går fort för sen så......
;-)
Kommentarer
-
DU KOMMER KLARA DET HÄR! Tänk så här: jag tar ett halvt kilo i taget. GLÄDJ dig sedan över varje liten putte putte seger - om du lyckas med ett halvt kilo och sedan tar ett till och ett till så kommer du tillslut att lyckas med din viktnedgång. Sluta jämföra dig med andra! DU kan om du vill! Belöna dig med andra saker än mat när du lyckats med ett uppsatt mål. Ta bara ett mål i taget - t.ex. 0,5 kg och ha endast det målet i huvudet tills du klarat det - tänka inte åhhh - jag behöver gå ner 20 kg eller liknande! Vi kämpar alla med olika saker här i livet - men det viktigaste som vi alla bör påminna oss om är att jobba på vår vilja att inte ge upp trots motgångar! Om man inte vågar att misslyckas kan man inte heller förvänta sig att gå vidare i livet. Det är inte farligt att misslyckas! Vad är det värsta som kan hända? Jag har gjort det 1000 gånger känns det som - visst det är jobbigt precis när det händer men man blir lixom lite lite bättre på att hantera det... LYCKA TILL PÅ DIN VIKTRESA! //Peppkramar!!
Logga in för att skriva en kommentar.