Nu börjar det!

Nu börjar det liksom bli allvar. Jag väntar på kallelsen - hoppas den dimper ner denna veckan men det kanske blir nästa. Jag ska gå på flytande i några veckor innan min operation - jag tror tre... man får kallelsen fyra veckor innan operationen men jag tror inte det var fyra veckor med flytande hmmmm ja ja... Det ska blir flytande i alla fall. Jag börjar nu med att byta ut alla dagsmål mot Allevo och äter kvällsmat som "vanligt". När man går på pulver är det fem mål om dagen och jag tänkte äta fyra påsar nu och sedan byta ut det sista när läkaren säger det.. jag har ätit som f-n i sommar och det har inte låtit vänta på sig. Jag väger lika mycket idag som för ett år sedan och då har jag ändå varit ner 8 kg. Det är så konstigt hur man kan bli av misslyckanden. Jag har gått i en viktgrupp - som trots allt är en bra grej - den började förra året i september och vi skulle efter ett par gånger göra upp mål. Jag satte upp mål och de var skyhöga eller nja kanske inte men i förhållande till verkligeheten var de väl inte så väl förankrade. Jag skulle gå ner minst ett kilo i veckan. Grejen var bara den att för att kunna göra det måste jag motionera ca två timmar om dagen och äta max 1200 kcal... Jag vet, det låter inte klokt men det var typ det jag kom fram till -för det var när jag gjort det en tid som det gick... Jag baserade ändå mina mål på denna effarenhet - varför kan man undra.. Jag kunde ju också satt upp som mål ett halvt kilo i veckan - jag tror faktiskt jag hade hållt min vikt nu då. Men men.. jag hade ändå behövt större hjälp. Hur som helst gick det ganska bra för mig jag snittade 0,7 kilo per vecka men då började det smyga på " du har inte klarat de... igen.... du kunde inte... igen... " Ja är man på de här sidorna tror jag man kan känna igen sig i de onda tankar som väller upp... Så vid jul hade jag två kilo kvar till mitt mål och hade ju enligt alla konstens regler misslyckats. Fast jag hade lyckats fantastiskt bra. Jag hade gått ner 8 kg och det var ju jättebra men jag hade satt upp mitt mål och det var tio kilo.. Sen skulle jag bara äta godis över jul... och julen varar väl till påska och sen hade jag visst gått upp och mina onda jä-la fötter och så var det igång.. sista viktgruppen skulle vara i maj och det gjorde ont i mig för då hade jag gått upp fyra av de åtta och jag kände mig hur kass som helst.. Jag visste att jag var godkände för operation men tyckte jag väntat länge nog och läkaren hade tänt ett litet ljus av hopp och sagt att jag kanske kunde få komma in innan semestern... så köpte vi ju huset och så blev det mycket och vikten fick inget fokus, motionen inget men jag åt som vanligt... Så när det blev semster var det bara två ynka kilo kvar.. varför i hel-et slutar man inte då.. eller jag,.. varför kan jag ändå försvara en glass eller en fika eller vad som... Hur är det möjligt??? Jo för jag kan. Jag tror det är lite så med det mesta för mig.. Jag gör det jag kan.. Jag kan äta då gör jag det.. jag tror att om jag kunnat springa maraton hade jag gjort det.. hade jag kunnat köra cross hade jag gjort det.. Men jag är inte tränad till det .. jag kan äta och jag kan laga mat och jag kan baka... jag är social och rund och go... Så jag kan fika.. Sjukt men lite så.. Mina egen förväntningar är att jag ska äta och jag inbillar mig att alla runt omkring mig tänker som jag.. " Anna, hon är bra på att fika.. är man sugen på att fika kan man ringa Anna.." Fast jag vet att de vill ju så klart umgås... Min sambo brukar säga att min familj och släkt är tränade på att äta när vi ses - utan mat ingen träff. (eller är det de kvinnliga släktet han menar????) Vi kan liksom inte bara komma till varandra utan att äta nått.. fika, mat eller så... Att bjuda någon på en slät kopp kaffe är inte att tänka på. Men det ska jag lära mig! Jag vet att det kan låta naivt men jag kommer inte kunna äta så mycket sen varken mat eller fika.. dels för att det inte finns plats till och dels för att jag inte kommer må bra av det.. Klart jag kommer kunna äta sött och fett men inte i den utsträckning jag kan nu.. I slutet av semestern tror jag att det blev nått slags omedvetet att jag var tvungen att hinna med - äta lite innan det tog slut.. så nu är jag uppe på samma som vid viktgruppens start. Jag kan lika gärna skriva vad jag tycker om den här - och jag vet att den ändrat på sig så att det är bättre redan nu. Vi var en liten grupp - för vi fick några återbud - vi var fem. Helt okey. Två dietister - intressant jobb det skulle jag vetat när jag valde inriktning på gymnasiet fast jag gillar ju mitt jobb nu med.. ja ja.. nog om det.. - gruppen träffas tio gånger och i början är det tätt. Varannan eller var tredje vecka - då är allt frid och fröjd.. Vi får ganska lama hemuppgifter men intressanta i de flesta fall... Vi får bokföra hur mycket vi rör på oss och vi ska skriva upp hur mycket "onyttigt" vi äter tex. Jag motionerade aktivt i 75 minuter om dagen under den perioden.. ja ja.. jag fastnar lätt idag men har du läst så här långt så står du nog ut lite till...
Men inget fokus på den mentala biten och det är ju den det hänger på... Jag kan väl bara tala för mig sjäv när jag säger att det sitter mycket mellan öronen men jag tycker det.. Jag kan allt om kolhydrater.. skrev jag allt.. ha ha ha.. nja..mycket om det och proteiner och fett och ditt och datt... Jag ser ut som jag gör för att jag har dålig självkänsla och av vana.
Jag tror att man många gånger tror att en tjockis är tjock för att den inte vet bättre eller för att den är lat men icke sa nicke..- tycker jag då.. - man är tjock för att jag gett upp.. jag verkar ju bara kunna detta och man misslyckas med sina bantningar gå efter annan. De som lyckas blir kanske visst det tjocka igen men inte så ofta för man växer inombords när man lyckas och då behöver man inte växa utombords. Att bli tjock är jag bra på och det är ju gott med dubbelnougat och ostbågar... Jag vet inte heller vad jag är om jag inte är tjock... Fatta så skönt det ska bli att TVINGAS ta redan på det.. och jag tror det bästa är att jag kommer vara samma fast lite mer... lite extra allt liksom och faktiskt mest till det bättre... mest till det bättre... ;-)

Anna4us blogg

Nu börjar det!

Kommentarer