Nu börjar det kännas....
Jag har inte kunnat hålla vikten jag har inte kunnat gå ner jag har gått upp. Det är som om det inte går att stoppa och fast jag inte vill stoppar jag i mig mat, kakor, godis och allt där emellan. Vet inte om det omedvetet är så att hjärnan är lite rädd för att dö och lite rädd för att aldrig mer kunna äta det! Fast jag inte vill - jag villvara sund, stark och vackrare. Svårt att känna sig sund, stark och vackrast i 118 kg kostym.......
Jag ser verkligen fram emot att inte kunna äta fel att vara tvungen - att om jag går över gränsen mår jag illa. Jag vet att det är nått jag inte tycker om (att må illa) så det kommer nog att hålla mig "ren" och den faktor att jag kommer bli mätt efter bara ett par dl. (max två)
Jag är tacksam att jag har fått en andra chans även om det innebär jobb och blod,svett, tårar det kommer vara värt det. Varenda minut........ varenda minut......
;-)
Kommentarer
Logga in för att skriva en kommentar.
Ingen har kommenterat detta inlägget.