Sista mars blev en dag med för mycket mat

Ute med jobbet = svårt att ha koll. Tycker jag i alla fall. Särskilt vid ett sånt här tillfälle när allt är förbetalt via insamling på jobbet och fixat av någon vänlig kollega som tycker vi skulle ha kul och äta gott.

Vi var och bowlade, vilket var jättekul men sedan skulle vi äta där efteråt och det serverades amerikansk junkfood. Det var inte lätt. Där fanns bl.a strips, friterade lökringar, hamburgare med bröd, stekt tjock korv, friterad kyckling, majskolvar, chips, en massa olika röror med oklart innehåll, tomater, sallad och rostad lök.
Detta är och har aldrig varit min favoritmat så jag tog lite strips, någon friterad lökring för jag aldrig ätit såna, lite kyckling, en korvbit, en röra som liknade coleslaw, tomater och sallad. Till detta serverades öl eller sprite. Jag valde sprite, borde frågat efter vatten. Jag åt för att slippa kommentarer, så dumt.

Jag är inte så bra på att säga nej. Jag fick höra som barn att när jag säger nej sårar jag någon, tänker bara på mig själv (negativt) och är fruktansvärt egoistisk. Likadant om jag sa att jag inte tyckte om något. Då var jag otacksam och kräsen så det var bara att äta/göra utan kommentarer. Detta jobbar jag med hela tiden. När jag säger nej osv så förväntar jag mig att världen ska rasa, att folk blir ledsna, inte tycker om mig, ser mig som en konstig typ. Jag vet att världen står kvar men inom mig händer saker och min hjärna tolkar situationen så fel i första ögonblicket, oftast längre. En röst, känsla mal inom mig att "Fy, vad egostiskt! Hemska människa" och det är jobbigt, hemskt jobbigt. Jag tränar på att försöka se realistiskt på saken men ett invant dåligt mönster är svårt att bryta så det tar tid och mycket kraft. 

Idag ska jag göra av med en del av överätandet igår och ta en härlig tur på skidorna.Bra för huvudet också!

Kram till alla oss som kämpar!