En träningshatares funderingar

Jag blev medlem här igår efter att jag under lång tid funderat kring hur jag ska lyckas komma igång och träna och kanske äta lite hälsosammare. Senaste året/två åren har byxor mystiskt krymt i garderoben och plötsligt varit helt omöjliga att ta sig i. Senaste halvåret har jag dock funderat på om det inte är dags att börja träna igen. Ja, jag säger igen eftersom jag hade ett synnerligen aktivt år 2010/2011 då jag läste en folkdanskurs på heltid och således dansade ca 4-5 timmar om dagen. Jag minns det som att jag tyckte att det var härligt och roligt att träna, att se framgången (t.ex att jag efter några veckor av ryggstretch kunde röra vid mina tår utan att grina illa, 23-år gammal) och framför allt att märka hur dansen gick både lättare och blev bättre ju fler och starkare muskler jag fick. Det var härligt att ha vadmuskler av stål. Nå. När jag lämnade skolan föll hela grejen på något sätt. Jag hade inte dansen att kämpa för och inte heller vännerna som peppade mig, som visste hur de kunde hjälpa mig stretcha eller var jag behövde masseras efter ett visst fyspass. Och all motivation bara försvann. Finito! Caputt!! Och ja, där är jag nu. Har ju tagit mig i kragen genom att gå med här och har dessutom bokat in mig för att göra en hälsoprofil på studenthälsan på universitetet redan på torsdag. Får väl se hur det går.

Apolonias blogg

En träningshatares funderingar

Kommentarer