Ångest deluxe.

Fick sån total ångest igår kväll att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Jag är onekligen inget bra på att hantera motgångar och så kallade missöden. Det hela handlar väl om att jag bara inte orkar och klarar av att må dåligt. Jag kan inte bete mig normalt eller tänka i normala mönster när det gäller kroppen och kosten. Det känns liksom som om vad jag än gör så är det inte tillräckligt, det hjälper inte åt nått håll. Jag känner väl också på nått sätt att det inte är tillåtet att tycka synd om mig själv, jag får snarare skylla mig själv som gjort så här mot min kropp.

Efter många om och men tog jag mig i kragen och ringde vårdcentralen. Har fått en tid kl 09:00 imorgon. Vet inte riktigt hur jag ska känna inför det, men jag vill framförallt få ordning på mina värden i kroppen och det absolut viktigaste för mig är att få stabilisera hormonerna. Mensen kommer väl när den kommer, men det är så mycket annan skit som följer i dess spår som får mig att må så sjukt dåligt. Jag vill inte vara ett anorexiafall, jag vill defenitivt inte bli så smal att jag ser sjuk ut, jag vill inte frysa, jag vill inte ha torr hud och kasst hår, jag vill inte ha huvudvärk och svårt att koncentrera mig. Samtidigt vill jag inte bli tjock....jag vill inte gå upp i vikt, jag vill vara normalviktig och kunna ha vilka kläder jag vill.

Hur fan hanterar man detta?

Kommentarer

24 november 2010 11:40

linni

Vem tänker eg normalt? Vilket stor steg med vct - bra jobbat tjejen! Det är ju ett tecken på att du vill ngt bra för dig själv!! Bara du vill så ska du se att det kommer att ordna sig för dig. Kom ihåg vad jag sa... ibland får man svälja sin stolthet å ta emot å ställa upp för sig själv! PEPP*100 till dig idag! Kram
24 november 2010 13:38

Aurora87

Ja det känns ju verkligen som att man sväljer stoltheten, men varför är man så stolt egentligen? fattar inte det hehe. Men vi får se efter imorgon vad som sägs...man får hoppas på det bästa! Kram. Tack för peppen :)
25 november 2010 18:12

smalagry

Jag tycker du är klarsynt och det är väldigt fint. Känner igen mig i din oro för kroppen och att jag inte heller vill att det ska lägga på sig samtidigt som jag absolut inte har någon lust att vara anorexiafall heller. Jag jobbar med att tycka om min kropp och ge den det den behöver. Hoppas du finner din väg genom detta och jag håller tummarna för dig!

Logga in för att skriva en kommentar.