Att förstora minsta lilla grej.
Nu sitter jag här och mår som jag gör för att jag ska iväg och göra uppsatsintervjuer. Det handlar väl kanske mest om att jag känner en osäkerhet i min roll och att jag inte vet hur jag ska bete mig. Så nu sitter jag här och panikartat går igenom minsta detalj av vad som jag tror kommer hända. Sen så blev jag ångestladdad för att min nya kjol som jag tog på mig känns tightare än innan...fyfan alltså. Allting kanske bara är i mitt huvud vad vet jag men jag hakar upp mig så lätt.
Nåväl jag kommer vara borta hela dagen. Är så glad när detta är över!!!
Kommentarer
-
Hej! Skickar lite peppkramar. Vet hur det känns då man ska göra något som är jobbigt. Man bävar och bävar, och så vips så är det över och man känner sig som en tupp i ett hönshus. Andra förstår kanske inte varför det är en stor grej, men är det jobbigt för dig, så då är det en stor grej. Jag har telefonskräck, och asvkyr då jag måste ringa jobbiga samtal. Sedan tror jag också att det är normalt att man som kvinna, ältar och oroar sig för saker och ting. Jag tror då på dig! Lycka till idag!
-
Du kommer greja det. Å jag tror att det med kjolen är bara i huvudet, du vet överförd frustration kring intervjuoron!! PEPP!
-
Tack alla för peppningarna :) det gick rätt bra idag faktiskt. Jag var ganska säker i min roll ändå och tyckte att jag lyckades hålla det på en ganska bra nivå o så. Så jag är ganska nöjd, men är väldigt glad över att det är över :) Imorgon ska jag börja med transkriberingen...då visar det sig om materialet är bra eller ej..håll tummarna!
Logga in för att skriva en kommentar.