icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Här skriver jag ned mina tankar. Det kan vara mycket negativt och så ibland, men förhoppningsvis blir det en del positivt och bra också.
1 november 2010 17:58
5

Mår så jävla illa.

Har nu under ca 1 timmes tid mått så jävla illa. Vet inte om det är något "fysiskt" eller "psykiskt", kanske både och? Känner ångesten gnaga i mig rejält. Känner mest ångest över vad jag har gjort mot mig själv och vilka konsekvenser det fått för min kropp och mina tankar. Vad ska jag göra? man kan inte bara sluta med en sån här negativ cirkel....jag kan inte helt plötsligt börja gluffsa i mig all möjlig mat och tro att jag blir frisk. Det blir jag ju inte....just nu är jag mest rädd för vad som ska hända med mig. Vart kommer jag hamna? Hur kommer det här sluta? 

Jag är fruktansvärt rädd. 

Kommentarer

  • 1 november 2010 22:21
    Får du ångest på hösten eller är det bara denna höst? Promenader brukar hjälpa mot dem flesta huvudbryn som håller sig på lagom nivå. KRAM å pepp till dig
  • 2 november 2010 06:17
    Jo ångest på hösten brukar jag få titt som tätt, men jag är mer en sån som får vårdepression. Men jag tror jag behöver sysselsätta mig mer. Så länge man gör något så tänker man inte lika mycket på skit grejer. Kram till dig också!
  • 2 november 2010 07:28
    Jag förstår både rädslan och ångesten. Egentligen vill man ju bara må bra, men ibland känns det som att det är en lång väg dit... Det här kanske låter fjantigt, men jag har också årstidsdepressioner, och jag har hört att ljusterapi ska kunna hjälpa mot det. Eftersom att det ofta är just på grund av ljuset som man mår dåligt. Både om det är för lite ljus på höst, och för mycket på våren. Hoppas det känns bättre idag! Kram kram!
  • 2 november 2010 20:13
    Jag har ångest året om, dygnet runt. Det suger verkligen brutalt mycket :( Men vad gör man åt det??
  • 2 november 2010 20:32
    Ja jag vet inte riktigt vad man gör. Jag mår himmla mycket bättre så länge jag håller mig sysselsatt, men det kan man ju inte hela tiden. Medicin vägrar jag att äta för själva tanken på det ger mig jävligt mycket ångest. Man lär sig väl att leva med det på ett eller annat sätt...men man undrar ju, ska det vara så här?

Logga in för att skriva en kommentar.