Tillvaron.
Kommentarer
-
Både du och jag lever med en sjukdom som vi själva måste läka och vårda - som ett sår som blivit infekterat. Ett sådant kan man inte skita i för då blir det bara värre och mer infekterat. I värsta fall kan man hålla det under kontroll men förhoppningsvis läker det slutligen till ett fint ärr - med hjälp av tålamod och omsorg. Tillslut är det bara en påminnelse om det som varit, men läkt och helat för att aldrig mer gå upp. Vi kämpar tillsammans du och jag. Jag vet vad du går igenom, och jag vet vilket helvete det är. Men en dag står vi där och inser att vi lyckades. Allt vi nu har, är ärret som en påminnelse om den påfrestande men stärkande kamp vi en gång förde: men också om den styrkan vi visade, som tog oss ända fram och som kommer forma en stark tro till oss själva, att vi kan och klarar av allt. Till dess: ge inte upp. Att ta tusen felsteg är mänskligt och försvarbart men oförsvarligt är det att sluta försöka. Jag tror på dig, precis som jag tror på mig själv. Varje sekund får du en ny chans att göra om och rätt. Jag tänker på dig!
-
Tack, och detsamma till dig! Jag tror på dig och jag tänker på dig med. Det kommer att gå vägen, men vägen dit är väldigt tung och svår. Det gäller att hitta något annat, något som tar bort fokus från kroppen och utseendet. Pepp!
Logga in för att skriva en kommentar.