icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
21 augusti 2012 17:52

En lång och komplicerad historia

Jag har alltid haft en störd och väldigt knepig relation med mat. När jag var liten var veckans höjdpunkter oftast fredagsmyset med chips och godis. Oftast var det jag som åt upp hela skålen, eftersom jag blev så arg när någon annan försökte ta. Som liten var jag lite mullig. Vilket min mamma ibland (o)diskret kunde påpeka. Min bror är överviktig och har nog varit det sedan jag var 10år. Mat var något förbjudet hemma hos oss. Off limits, mest för min brors skull, men detta fastnade även i mitt huvud. Mamma gömde alla godsaker på diverse ställen, och jag och min bror letade upp dem. Lyckan när jag hittade en gömd chipspåse var enorm, om jag var ensam hemma hetsåt jag den så att ingen annan skulle få eller se. Sedan var det bara att vänta på att min mamma skulle upptäcka det och därmed få skäll. När min farmor gick bort, när jag var 16år, föll allt ihop. Hela mitt liv rasade, hon var min andra mamma. Detta var ett trauma för mig. Jag blev deprimerad och utvecklade anorexia. På mina 174cm gick jag ner till 48kg. Detta pågick tills jag var cirka 20år. Jag började med antidepressiva och psykoterapi, och blev friskförklarad. Efter detta gick jag upp till nästan 70kg, levde sambolivet. Trodde att jag var lycklig, men när jag ser tillbaka nu var jag inte det. I dagsläget skulle jag fortfarande på vissa sätt anse mig som ätstörd. Jag tränar 4-5ggr i veckan, löp- eller styrketräning. Jag äter väldigt nyttigt, i majoritet vegetarisk/vegansk kost. När jag mår dåligt hetsäter jag eller så äter jag väldigt dåligt. Hetsätningarna i sig är inte särskilt stora, det är mer beteendet och orsakerna jag förknippar med hetsätning. Jag räknar fortfarande kalorier, det är något som har suttit i så länge jag kan minnas. Min vikt pendlar numera mellan 53,5 - 54,5kg. Jag går inte ner i vikt utan står stilla där. Enligt BMI är jag underviktig men jag tycker att man inte ska stirra sig blind på sådant heller. Lång historia men kände att jag behövde ventilera lite!

Kommentarer

  • Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.