kroppsuppfattning
Funderar på hur man ka se på sin kropp så olika från dag till dag, en del kan ju betrakta sin kropp huvudsakligen utifrån dess praktiska funktion så länge det fysiska inte är extremt åt något håll vad gäller exemplevis vikten. Jag kan se att jag har beniga axlar och att det inte är särskilt snyggt i den tajta stickade tröjan som jag köper på hm, att det det antagligen skulle se bättre ut med lite mer hull. Sen tänker jag att de kilona ändå inte skulle fördela sig fördelaktigt utan resultera i en nalle puh mage med tillhörande magra axlar vilket om möjligt är ännu fulare. En annan dag tänker jag att jag är väl smal, men inte anmärkningsvärt. Jag har inte riktigt nått dit att jag tänker att jag är TJOCK. inte på det sättet, jag har någon sorts realistisk syn kvar öven om den vacklar. Så tror jag det kan vara för rätt många. Det är inte så att man lider av dysmorfobi (stavn?) alltså en helt förvrängd kropssuppfattning där man verkligen uppfattar kroppen som ett fettberg, men man fixerar sig vid punkter hela tiden så det är helt omöjligt att vara nöjd med helheten. Det är inte så jättemånga förunnat att ha den perfekta kroppen, jag vill vara vältränad, med tonade muskler utan att se plastig ut, gärna en skön rund rumpa (men platt mage) såklart.
. Men det kräver mer /är omöjligt att uppnå detta och då är det lika bra att vara riktigt smal för det kan iallafall aldrig vara fel. Resonerar jag ( eller någon annan idiot för jag brukar vara smartare). Kör en total body makeover , a la för lite mat och allt är kirrat...men imorgon ska jag fanken äta ägg och fil till frukost.
Kommentarer
-
Känner igen det där med kroppsuppfattningen, hur man vissa dagar tycker att man inte alls är så överdrivet smal och andra ser precis hur illa det är. Samtidigt som övertygelsen om att man aldrig kommer bli av med "felen" slår ner. Det blir bättre, bara man håller ut och försöker, (ägg och fil till frukost låter smaskens).
Logga in för att skriva en kommentar.