Jag orkar inte

Jag orkar plocka upp mig själv igen. Jag orkar inte med mig själv längre. Jag är defekt, får man göra en retur eller? Jag avskyr att jag gör så här, jag vill inte vara med längre. Jag vill ge upp, jag vill imte misslyckas igen, jag orkar inte bli besviken igen. Igen och igen och igen, konstant så sviker jag mig själv. Konstant så gräver jag gropen av självförakt djupare och djupare och snart kommer jag inte upp igen. Jag... jag orkar inte... jag orkar inte...

Kommentarer

10 juni 2013 18:52

lejonell

Skickar en kram. Finns det någon i närheten som du litar på och kan hämta stöd ifrån?
10 juni 2013 18:58

gittan52

Vad sätter du upp för mål för dig själv? Gissar att de är för tuffa och att du av den anledningen känner att du misslyckas. Om vikten i din profil stämmer så strävar du ju efter att nästan bli underviktig. Är det värt det?
10 juni 2013 19:50

Mimmid

Hej Du måste prata med någon som förstår dig, sök en god vän eller någon utanför. Du måste orka! Vi tjockisar är duktiga på att falla ner men vi måste resa oss, det är ingen annan än vi själva som kan göra det. Det är ok att misslyckas, även när det är om och om igen. Kämpa på!
10 juni 2013 21:57

våffla55

Hej. Vad jag ser så har du ju ingen övervikt. Jag rekommenderar att du tar hjälp av en kurator eller en dietist. Sen är det inte helt fel att gå på KBT samtal- det har hjälp mig att se vad jag är för en person. Jag är inte lika hårdmot mig själv och inte andra heller. Kram Och ge inte upp.
11 juni 2013 06:35

CaWin

Jag tror inte målvikten är det som spelar in i hur jag mår idag/igår. Det är som att jag inte kan sluta äta. Jag äter och äter och äter och när jag inte äter då tänker jag på att äta. Som igår. Jag åt något jag inte skulle. Mår dåligt. Äter mer av det jag inte skulle. Mår sämre. Äter något annat som jag inte ska, mår piss. Bestämmer att jag ska sluta nu, känner mig lite bättre, klarar mig ett tag, men sen bara fortsätter jag att äta, trycka i mig. Det är det beteendet som jag inte blir riktigt klok på, jag [FET]vet[/FET] att jag inte ska eller vill äta det, men jag liksom trycker bort de tankarna och äter. Äter och äter och äter. Jag skäms! Jag hade tyckt väldigt mycket om att ha någon nära att prata med, eller att gå på KBT-samtal, men just nu har jag inte det. Jag har ju min sambo, men han förstår inte riktigt, han försöker, men det går liksom inte. Oj, nu blev det nästan ett blogginlägg av kommentaren :) Tack för att ni visar så fint stöd, det gör jättemycket :)
11 juni 2013 06:42

gittan52

OK, då förstår jag lite bättre. Eftersom du är Plus-medlem så har du ju möjligheten att konsultera de olika experter som finns här på MD. Titta under info så hittar du dem där. Gissar att du behöver komma underfund med, och få hjälp med, det som är det egentliga problemet. Fortsätt gärna berätta hur det går för dig!

Logga in för att skriva en kommentar.