icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Hårdrockarbrud boende i Malmö, men född och uppvuxen i en sydnorrländsk småstad. Grymt trevlig och sjukt snäll.
Ett stillasittande jobb, osunt leverne och alldeles för mycket tv-spel har gjort mig missnöjd. Dags att styra upp det!
29 januari 2013 10:47
7

Motigt

Argh, det är motigt! Ibland går det fantastiskt bra och jag är motiverad och peppad och jag känner mig stolt och jag tror på mig själv men de senaste dagarna har varit fulla av tvivel och hopplöshet. Jag kan inte få mig själv att tro på att jag kommer att klara av det. Jag kan väl aldrig komma att se ut som "de där", de smala och vältränade, de som inte har valkar av bh:n, de som inte är mjuka om magen, de med vackra ben, de som är perfekta. Jag kommer alltid att vara en besvikelse, en medelmåtta. En lång och stor person som är i vägen och klumpig. Aldrig åtråvärd, aldrig vacker. Jag trampar på, jag stannar inte upp. Väger, äter, tränar. Jobbar på, fokuserar och försöker inte tänka på att målet är så otroligt långt borta. För kanske kan jag nå dit. Men inte om jag ger upp..

Kommentarer

  • 29 januari 2013 10:58
    Såklart kan du nå dit du vill! Det är beundransvärt att fortsätta kämpa trots att det är motigt, det är inte många som klarar det - tänk så fantastisk du är som klarar det! Massor av pepp till dig!
  • 29 januari 2013 11:02
    monosc
    Livet är aldrig bara medgång, oavsett hur smal, vacker eller perfekt man är... tänk på det.
  • 29 januari 2013 11:06
    Tack för peppningen! :) Nej, visst kommer inte lyckan till en bara för att man ser ut på ett visst sätt, men just nu kommer olyckan för att jag ser ut på det här sättet :)
  • 29 januari 2013 11:16
    kaffe247
    Sitter och småler när jag läser ditt inlägg. Jag känner igen känslan av att vara en lång och stor person som är i vägen och klumpig. Men jag tror att egentligen är vi inte så stora och klumpiga som vi känner oss =) Hur långt borta är målet? Och oberoende av hur långt borta det är så kommer du att fixa det för du ger inte upp ;) För vem är du en besvikelse och en medelmåtta? Dig själv eller någon annan? Den enda du står tillsvars för är dig själv du behöver inte uppfylla någonannans krav på dig. Vi måste lära oss älska oss själva i ur och skur och visst finns det alltid ett och annat som vi kanske vill ändra på men vi måste göra det för vår skull och i vår egen takt. Vacker och åtråvärd är vi alla för någon, men det är betraktarens ögon som avgör inte våra. Alla har vi olika preferenser och referenser. Ta det lungt fortsätt jobba för din skull så skall du se att du når dit mål. OBS! viktigt att stanna upp ibland och se sig omkring lite, inte bara trampa på. Lycka till! Pepp,pepp.....
  • 29 januari 2013 11:18
    sussie10
    Vem har sagt att det bara är smala utan valkar som är vackra? Skönhet är så mycket mer än ett bildskönt yttre, det är utstrålning och värme, omtanke om sig själv och andra, den där glimten i ögat när du pratar om något du verkligen brinner för :)
  • 29 januari 2013 11:37
    kaffe247: Haha, nej kanske är vi inte det :) Jag har alltid tyckt lite illa om att vara så lång som jag är, och alltid känt mig stor och tjock. Att jämföra vikter med kamrater som är 10, 20, 30 cm kortare gav inget större självförtroende i skolan, den känslan har nog hängt med sedan dess och ploppar upp lite då och då. Målet är runt 10 kilo bort. Tror jag, men jag vet i ärlighetens namn inte hur mycket jag kommer väga när jag är nöjd! Kanske är det 5, kanske är det 15 kilo bort. Jag kommer inte ge upp, men kanske krävs det något annat än vad jag gör just nu? Jag är en besvikelse för mig själv mest, men även för min sambo, jag tror han är besviken på mig ibland. Han skulle gärna se att jag var mindre tjock och mer vältränad :) Men jag vet att han tycker jag är vacker nu, men som du säger kan man alltid bli vackrare :) Tack för fina ord! sussie10: Det är ingen som har sagt att det bara är dom som är vackra :) Jag säger bara att det är en typ av vacker och en typ som jag gärna skulle vilja vara.
  • 29 januari 2013 12:45
    kaffe247
    Know the feeling, som sagt =) Jag har också hela tiden varit längre än de andra och känt mig lite utanför, udda, byxbenen var alltid lite för kort etc. Tack gode gud att de gör byxor med längre ben idag ;) Idag är det lite kul ibland att kunna sträcka på halsen och kunna se ut över folkvimlet som står på tå ;) Så sträck på dig och var stolt över den du är =)

Logga in för att skriva en kommentar.