Ångest!
Ok, så det är ju första gången jag har försökt gå ner i vikt såhär någonsin. Jag har aldrig behövt det innan då jag större delen av mitt liv ha rkunnat äta precis vad som helst när som helst och ändå varit underviktig. Men inte nu längre, vilket jag antar iofs är ganska bra, det är ju inte bra att väga för lite heller. Men nu är ju grejen den att tack vare att jag alltdi har varit så smal så får jag fruktansvärd ångest över att jag inte är det längre, jag känner mig extremt fet och äcklig. Så nu har jag bestämt att jag ska gå ner lite .Jag väger 70 kg vilket jag antar är normalt för min längd (176cm). Min målvikt är 62 kg, vilket fortfarande är normalvikt för är min längd ( jag har kollat) Men nu är ju grejen att förutom att har sjukt dålig självdisciplin så är min motivation inte den bästa heller. Varje målitd är fylld av blandade känslor. Jag älskar mat och hatar att vara hungrig men varje gång jag äter så känns det som att jag motarbetar mitt mål, vilket jag vet bara är dumt. När det sen gäller sötsaker eller onyttig mat så blir jag så himla sugen och en del av mig känner att egentligen är det skitsamma, det är ju inte som att jag är överviktig och egentligen behöver gå ner i vikt ,det är bara alla förbannade ideal och att man ska se ut på ett visst sätt och hur dumt det är att försöka se ut så, det är bättre att bara vara sig själv och njuta av god mat, och en annan del av mig blir jättearg på mig själv för att jag har så dålig självdiscilpin och inte kan kontrollera mig mer, med andra ord jag känner mig väldigt misslyckad. Mat är för mig fylld med ångest och blanade känslor och jag är fruktasvärt trött på det!
Kommentarer
-
Det är bra att du söker dig till en sån här sida, för att få mer koll på grejer. Vi är fullt av människor här som kommer att stötta dig. Det viktiga är ju att äta rätt, och vid rätt tider och träna. Det enda som jag ser kan falla till din nackdel är att du sitter fast i ett tanke-skede att du ser tillbaka och ser till vad som är respekterat i samhället. Jag tittar på det du skriver här och ser att om detta kommer "misslyckas" i ditt huvud, så kommer du att må sämre över detta. Känn efter lite vad dina prioriteringar är, är det verkligen jätteviktigt att gå ner till exakt 62, eller nöjer du dig med lite och samtidigt känna dig hälsosam? En viktminskning, eller ökning med, handlar om så mycket mer än det fysiska, det handlar om det psykiska. Jag skulle ge dig tipset att ha någon att prata med detta om, känns en psykolog eller kurator för överdrivet så skaffa dig en förtrogen vän. :) Blev väldigt lång kommentar, men om du undrar över något, är det bara att skriva till mig :)
Logga in för att skriva en kommentar.