Nu börjar äventyret
Nu är det dags att börja blogga om det äventyr som ligger framför mig och faktiskt även min familj och vänner på sätt och vis.
Vem är jag då? En kille på 58år, singel lever på en hästgård där min dotter föder upp och tävlar (hopp) sina hästar. Jag jobbar som lastbilschaufför när jag kan/orkar/vill/har lust. Har jobbat med väldigt mycket olika arbeten i livet, kock, chaufför, säljare, dykare, företagare, politiker m.m.
den 12/11-19 är det dags för min GB (Gastric Bypass) som sker på ett av landets privatsjukhus. Vilket avslöjar jag inte förrän allt är genomfört. Varför hemlig, jag vill inte lämna ut vare sig sjukhus eller dess personal innan jag vet hur det går.
Varför har jag valt operation kan man ju fråga sig, varför kan jag inte bara "skärpa till mig" och gå ner i vikt som de flesta andra? Det finns flera orsaker till detta, dels genetiska då jag är en kopia av min far och dels medicinska. Jag är sedan snart 40 år reumatiker (Mb Bechterew) och denna sjukdom gör att mina leder förbenad och stelnar till. Min bröstkorg är pga detta inte lika elastisk som din vilket gör att när jag andas så rör min bröstkorg sig inte som den skall. Då vill ju luften ta vägen någon annanstans t.ex ner i buken men eftersom magen är i vägen så fungerar inte det heller. Allt detta blir en ond cirkel och sammantaget så är mina alternativ begränsade....
Nu är det bestämt i alla fall, gastric bypass nästa.
Gillar
Kommentarer
-
Lycka till!!!
-
Jag håller tummarna för att allt går bra och att vi får följa dig här på MD fram tills du är i mål med din vikt.
Lycka till!
-
Här var du....hade missat detta inlägg.
Än en gång Good luck 👍
-
Jag gjorde en gbp 19 november 2008. Det är 11 år sedan.
Allt gick väldigt bra för mig, och jag upplevde inga problem, varken under eller efter operationen.
Det många, även jag själv mötts av, är fördomen att man är lat och vill ha en quickfix. En gbp är inte alls en quickfix, utan en sista utväg.
Jag har t.ex lämnat en massa lchf-forum eftersom flera lchf-are menade att jag stympat mig, och att all världens problem kunde avhjälpts med lchf. Jag blir fortfarande arg när jag tänker på det!
Jag hade turen att vara "fet och frisk" när jag opererades, men visste ju att diabetes, hjärtproblem, knäproblem m.m väntade runt hörnet...
Det var en livsstilsförändring. Första året kunde jag äta så små mängder att jag gick ner i vikt oavsett, så jag använde tiden till att lägga om kosten och börja träna. Det sistnämnda dröjde ett par månader.
Idag är min magsäck uttänjd och jag äter "normala" portioner. Väger nu strax över 80, och som lägst varit nere i 69. Jag vet att jag trivs bra vid ca 73-75, så dit vill jag.
Och nu ska jag sluta skriva hål i din blogg! Stort lycka till! Ser fram emot att få följa dig!
Logga in för att skriva en kommentar.