icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Den här bloggen handlar främst om min mat och träning, stress och sömn och annat som hör hälsan till.
Hur jag lyckas och misslyckas med det jag företar mig.

Jag läser nästan alla blogginlägg här på matdagboken och blir väldigt inspirerad av många och vill gärna vara med och hjälpa till att peppa och motivera andra. Har ni åsikter och tankar om det jag skriver blir ingen gladare än jag om ni delar med er här i kommentarsfältet!

Matdagboken ser jag som ett forum för goda råd och hjälp med motivation. Så vi slipper snubbla över samma stenar där någon annan redan snubblat!

http://cirpaslivmedlchf.blogg.se/ är en blogg med tankar om mitt liv, min mat, min träning, min familj och bara allmänt ditt och datt.
Titta gärna in på den med om ni har tid!
23 mars 2013 21:42
3

Mitt allra första blogginlägg!

Jag tänkte börja med att berätta lite om mig själv. Eller ja..., om min övervikt och mitt obefintliga motionerande, rättare sagt! Fast egentligen hänger ju allt ihop: Jag är överviktig och motionerar inte för att resten av mitt liv och min lata personlighet gör att det blir så. Så det är så här det ligger till i mitt fall: Jag har alltid klassats som knubbig, men om man tittar på bilder från när jag var liten förstår jag inte varför. Jag var absolut inte knubbig även om jag inte var smal. Förmodligen beror det på vilket umgänge man har, mitt umgänge var mest spinkigt och i jämförelse blev jag den knubbiga. Någon gång när jag var strax över 20, fick jag en smärre chock på grund av en händelse (inget allvarligt jag lovar!), och då kunde jag inte äta på två veckor. Sedan var jag plötsligt smal! Vilken LYCKA må ni tro!? Jag hade svalt mig smal!!! Denna vikt lyckades jag hålla i ett par år, fram tills jag blev gravid när jag var 27 år om jag ska vara exakt. Mest på grund av att jag jobbade så sjukt mycket och åt så sjukt lite. Själva maten jag fick i mig var skräpmat ätet i all hast, eller i någon sunkig personalmatsal. Jag flyttade också ohyggligt mycket den här tiden, bodde fram och tillbaka i tre olika länder och i en mängd olika städer. En dag stod jag där, 27 år gammal i ett annat land och insåg att jag hade gått och blivit deprimerad. Så jag och min dåvarande man flyttade hem till Sverige och efter ett par månader blev jag gravid. LYCKA!!! Jag började äta. Och jag åt och jag åt och jag åt. 28 kilo senare födde jag världens vackraste lilla varelse. Sedan var jag lika tjock som före förlossningen väldigt länge. Jag hade ju en depression som inte var botad utan bara pausad under graviditeten. Efteråt kom den tillbaka och ännu lite starkare. Och denna gång åt jag - inte svalt som sist. När jag blev gravid nästa gång hade jag bara gått ned 6 kilo av de 28 jag gått upp, och de ynkliga sex kilona gick jag upp igen förstås! Nästa lilla prinsessa föddes och jag gick förstås inte ned något alls efter förlossningen. Och jag åt allt gott och onyttigt jag kunde komma på. Typ Billypizza till både lunch och middag, en Snickers till mellanmål och en massa, massa mackor... Hur som helst. Jag insåg att jag var deprimerad för att jag valt att leva med en man som inte gjorde mig lycklig, eller ja..., JAG kunde inte göra mig lycklig vid hans sida. (Han är för övrigt en fantastisk människa - även om han som partner och far har många utveckligsområden! Bara så ni vet, jag vill inte klanka ned på honom på något sätt...) Så vi skildes åt. Och i samma veva eller snarare på grund av detta fick jag ett nytt jobb. På ett rehabiliteringscenter. OJ!OJ!OJ! Där öppnades mina ögon för hela min livsstil och jag började för första gången i mitt vuxna liv leva hälsosamt! Jag tränade regelbundet. Lagade ordentlig mat. LCHF mat. Blev av med mitt sockerberoende och vikten rasade. Underbart! Efter ett år bestämde jag mig för att flytta hem till Sverige för, det glömde jag visst nämna, även när barnen var små fortsatte vi att flytta som galningar både i Sverige och utomlands. Hemma i Sverige stod jag plötsligt på helt egna ben. Utan jobb, bostad eller inkomst från någon som helst myndighet skulle jag ta hand om två barn och mig själv. Det blev väldigt svårt att hålla LCHF kosten i Sverige. Allt var ju så gott!!! Dessutom hankade jag mig fram på vikariat och var så stressad av att flänga hit och dit från ställe till ställe att jag gick ned i vikt iallafall. Ett tag drev jag ett café åt en kille och då HANN jag inte äta på hela dagen förutom en och annan bulle som jag fångade i förbifarten... Då vägde jag faktiskt bara 54 kilo. Jag var smal och jättesnygg och rent aktivt så skötte ju vikten sig själv. Men jag vill ju inte påstå att jag mådde bra. Jag stressade mig smal. Sedan, för ganska exakt tre år sedan, så fick jag ett bra jobb och kunde köpa mig en egen bostad och sedan dess har mitt liv varit ganska harmoniskt. Men livet går vidare och nu är jag sambo igen. Och två bonusbarn har jag fått på köpet. Snart flyttar vi (förhoppningsvis för sista gången!) in i ett litet hus allihop och allt känns underbart! Förutom att jag har ätit upp mig... Jag har några gånger försökt äta LCHF och börjat gå ned i vikt, men kommit av mig varje gång. Jag tappar liksom motivation och fokus. Den 27:e december 2012 vägde jag 70,5 kilo igen. Jag som hade lovat mig själv att aldrig någonsin mer väga över 60 kilo... Då började jag äta LCHF och nu väger jag 67. Härom veckan vägde jag 65,4 kilo men så började jag äta socker igen. Choklad, smågodis, bullar, kladdkaka, det är som att jag får bulimi - men utan kräkreflexer, om ni förstår vad jag menar. Jag är så himla besviken på mig själv!!! Varför? Därför hoppas jag mycket på Matdagboken. På alla andra medlemmar och på coacherna. Berätta för mig vad jag gör för fel, och hjälp till att peppa när jag jag faller dit?! Kan ni göra det? PLEASE???

Kommentarer

  • 23 mars 2013 22:30
    Matso
    Finns flera bra trådar på forumet, någon passar kanske dig att gå med i? Jag har ätit pulver det skiljer sig ju en hel del från LCHF. Hoppas du kommer i balans med motivation och mål. Tänk på att det är inspirerande att få positiva kommentarer men lika peppande för en själv att Peppa andra!
  • 23 mars 2013 22:32
    Cirpa
    TACK! Jag utforskar den här sidan för fullt! Det verkar finnas MYCKET bra! Pulver har jag aldrig testat, mest för att mitt problem inte är att komma igång utan att slutföra...
  • 24 mars 2013 00:16
    BirtheX
    välkommen till matdagboken! Här kommer du finna många artiklar och forum med matnyttigt ( he he) att läsa. Jag tänker på att du som vi andra är slav under hjärnans belöningsystem när jag läser din blogg. Själv bekant med återkommande depr under livet som också dövats med mat.. Men nu kör vi!, Pepp!

Logga in för att skriva en kommentar.