Semestrar och mathållning

Det här med att vara artig och säga nej på ett trevligt sätt, är verkligen ett av mina största utvecklingsområden... Det verkar som att NU vore ett utmärkt tillfälle att börja träna! Jag semestrar på Gotland just nu. Sambon är ju gotlänning. Igår bjöd sambons far och hans fru på hamburgare till lunch. Jag åt en hamburgare med bara underbrödet, för den var omöjlig att hålla utan bröd och vi hade inga bestick, och jag ville inte vara krånglig. Dottern åt upp överbrödet. Varför inte bara fråga efter bestick!? Varför inte bara säga att jag inte kan äta bröd!? Jag skulle ju inte alls själv ta illa upp om någon kom hem till mig och sa att de tyvärr inte kan äta bröd och ville ha bestick. Jag skulle däremot vilja anstränga mig att hitta ett alternativ att äta istället. Men jag vill inte vara krånglig och vara till besvär, inte ta plats helt enkelt. Gah, jag blir så arg på den här försiktiga människan som tydligen är jag i situationer med nya personer som jag vill göra gott intryck på... Herregud! De tycker väl om mig ändå!? Det blir att jag får lida istället... Maten igår blev ju katastrofal till slut! Frukost på Gotlandsfärjan: (hoppade över fastan - började ju dagen vid 04:00) skink- och ostrullar med Bregott och gurka, kaffe. Man fick även ett kokt ägg, men det åt barnen upp. Inga mellanmål. Lunch hos svärfar: hamburgare med ett halvt vitt bröd och hamburgerdressing. Till mellanmål bjöds kakor och glass. Jag hoppade över båda och drack en kopp kaffe. Middag hos svärfar: köttbullar med tomater, jag hoppade över makaronerna. Efter middagen åt jag mandlar och babybel ostar. Jag var egentligen inte jättehungrig någon gång, mera irriterad på mig själv och att jag inte ställer krav. Och man kan ju klart se var min sambo fått sin kosthållnings filosofi ifrån... ;) Nåja, idag är en ny dag och idag ska jag öva mig på att få maten någorlunda som jag vill ha den! Sådetså. Ha en bra dag allihop!

Kommentarer

2 augusti 2013 10:09

Swesent

Jag känner igen detta med att ej vilja/kunna tacka nej. Jag har blivit uppfostrad med artigheten att tacka och ta emot när någon bjuder på något. Med resonemanget att man förolämpar den som bjuder om man nekar, eller att man kanske framstår som varande i negativt sinnelag. Det är något jag bestämt mig för att träna på under den tid jag hållit på med min vikt. Oftast tackar jag numer rakt nej. Blir jag vidare ifrågasatt så förklarar jag gärna lite snabbt min periodiska fasta och valda matschema. Det räcker alltid till att styra bort all kaloribjudning och föra in samtalet på andra vägar - i många fall hälsosnack som jag gillar att tala om. Ett utomordentligt tips som jag läste för ett bra tag sedan - kanske till och med i en blogg här på MDB (kommer tyvärr ej ihåg skribentens alias) - om någon är extra trugande eller tjatig är att svara: [KURSIV]"Nej tack. Men du kanske har ett glas vatten jag skulle kunna få?"[/KURSIV] I många fall bjuder folk på fika bara för vänlighetsskull och om man istället ber om ett glas vatten så har de ej gått miste om chansen att få känna sig just vänliga, och även hjälpsamma. Mitt personliga ess i skjortärmen de få gånger jag har för bråttom eller av annat skäl ej orkar diskutera är min diabetes. [KURSIV]"Inget sött tack. Ungdomsdiabetiker."[/KURSIV] Med det är kalorifällan bums desarmerad. Intressant läsning för övrigt. Trevlig helg och all den styrka du behöver till nästa gång det blir läge att undvika något ätbart!
2 augusti 2013 23:59

Cirpa

Tack för pepp! "Nej tack men gärna lite vatten" ska jag definitivt tillämpa framöver! Jag har också övervägt att säga att jag är allergisk mot socker och kolhydrater, på sätt och vis är det ju sant, även om jag varken får andnöd eller utslag utan bara en risig mage, men jag har inte kommit dit ännu...

Logga in för att skriva en kommentar.