Ätfria zoner
Jag håller mig smal miraklulöst nog och i veckan köpte jag en kavaj i storlek 36 på Vera Moda som satt hur bra som helst. Känns verkligen bra för jag känner mig så mycket lättare i kroppen än förut.
Precis som jag funderat förut hur jag kunde gå upp i vikt har mina tankar gått hur jag kan hålla vikten. Jag anstränger mig inte men viktig skillnad är jag inte tänker lika mycket på ätandet som förut. Förr i tiden kunde jag äta både chokladkaka och jordnötter både när jag åkte buss och väntade på bussen. Det händer aldrig nu. Likaså äter jag en smörgås till kvällsmat och sedan äter jag inget mer på kvällen. Har inget problem med småätandet på kvällen. Lunchen är nyttig och det hänger att det blir något till fikat men inga mängder.
Tror på detta med ätfria zoner och det är en bra regel vi har skapat här hemma att inte äta i vardagsrummet. Det gör att vi aldrig äter när vi ser på tv och jag tror det är bra. Det ger en bra vana att när jag ser en film då dricker jag en kopp te eller kaffe och aldrig något mer. Det är lätt att få dåliga vanor men inte så svårt att få goda vanor som man tror många gånger.
Motionen är också en viktig del. I januari har jag gått på Friskis ett år regelbundet och det är bland det bästa jag gjort när jag köpte årskort där. Lyckokänsla att motionera i grupp! I onsdags var jag inte på Friskis utan min hjärna tog mig till stranden i Spanien och jag fick sommarens känsla inom mig...
För övrigt består livet av Trygghetsrådet och att söka jobb just nu. Tar tid att få ordning på all dokumentation man behöver. Jag är klar med min CV. ( Bara det är en hel vetenskap.) Nu ska jag jobba med min Linkedin profil för många rekryterare letar där.
Jag spelade schack i Västerås i helgen och det gick väldigt dåligt och jag tror nog att min nya situation påverkar mig mer än jag tror. Kändes efter det som jag kude landa i känslan att njuta av mina lediga dagar jag har just nu. Man kan söka jobb men behöver inte göra det på heltid. Egen tid är en lyx och varför inte ta vara på den här tiden som faktskt aldrig kommer tillbaka.
Gillar
Kommentarer
-
Ja. Att äta vid teven kan vara ett fördärv.
-
Så inspirerande läsning, och många igenkänningar från min sida.
Lyckokänslan att kunna bära kläder i önskestorlek, att vara sin rätta person, en ganska liten och smal kvinna. Precis som du älskar jag att röra mig numera, promenader, gympa och dans. Jag tror det hänger ihop med att mitt kroppsmedvetande har ökat enormt, jag lägger hela tiden märke till hur enkelt och smidigt det går att böja sig, huka sig, klättra, lägga benen i kors osv. Det ger mig en massa lyckokickar varje dag. Måste nog skriva ett blogginlägg om det!Matfria zoner låter som en bra ide, ska tänka på det när jag kommer hem igen.. Min värsta ät-ovana var nog annars att äta gående och stående. Stoppa saker i munnen tanklöst och oplanerat och ideligen. Har man väl fått syn på det beteendet och bestämt sig för att ändra det, så känner jag precis som du: Det är ju inte svårt att hålla vikten!
PS Lycka till med jobbsökandet, och njut av egentiden medan du har den.
Senast uppdaterad 5 oktober 2018 15:04
-
Ah, tack för tanke om ätfria zoner, behöver nog tänka över det eftersom jag gärna äter framför teven. Har ju att göra med att jag oftast äter ensam. Dessvärre så kanske det inte blir bättre i köket, där lär jag äta framför datorn. Och att öta utan att göra något annat än att äta är helt enkelt astråkigt! När man är ensam alltså. Får fundera på det där.
Senast uppdaterad 5 oktober 2018 09:03
-
Seglar67, det har varit lättare än jag trodde att hålla vikten men det gäller naturligtvis att vara vaksam. Förra gången var det ordet Övermod som ställde till det för mig. Enstaka avsteg blev blev till vanor och jag kom in i den fasen att jag varken vågade väga mig eller prova mina kläder. Sedan var jag där igen sakta men säkert. Nu är jag på miin vakt och håller koll på kläder och vikt samt att enstaka avsteg inte får bli till vana. Jag äter t.ex aldrig smörgås till frukost och det har fungerat bra samt alltid enbart en smörgås på kvällen. Visst är det härligt att känna sig lättare i kroppen!Jag njuter bara av att kunna hoppa. Det är rätt att man inte ska äta stående. Det är ett otyg och se på alla som har en kaffemugg i handen medan de är på språng utomhus. Likaså att äta vid skrivbordet när man jobbar.Bättre att sätta sig i pentryt i lugn och ro och äta och ta den lilla tiden i lugn och ro.
Tack för dina ord och jag är vid gott mod just nu att kunna hitta ett jobb och trivas med det.
Arrietty , du har helt rätt detta med att äta ensam. Jag brukar oftast läsa vid köksbordet när jag äter lunch men det händer att jag bara äter rakt upp ned. Med enbart mina egna tankar som sällskap. LIte ovant men det går det också och börjar kännas lättare och lättare.
-
Eleganz, det där har alltid varit ett dåligt samvete eftersom alla dietister och bantargurus i alla tider skrikit att man inte ska göra något annat än att äta när man äter... och jag klarar inte att etablera den vanan trots att jag sannerligen försökt. Men jag kan ju börja med att stänga vardagsrummet för ätande så får vi se hur det funkar...
-
Förstår Arrietty och det har varit svårt för mig också. Händer ofta att jag läser en tidning när jag sitter i köket.Vardagsrummet är nog viktigare enligt min egen åsikt. Ser man något bra på teve ska man inte behöva äta samtidigt. Likaså ta bort att äta vid diskbänken eller när man lagar mat. Vi har bott här nu i fyra år och aldrig ätit i vardagsrummet. Enda gången vi gjorde ett undantag var när vi hade en liten sjuårgi gäst som ville äta till Melodifestivalen. Då veknade vårt hjärta.. :-)
-
Jag har också otroligt svårt för att bara äta när jag äter. Hemma ligger tidningen alltid på köksbordet, och det är där vi oftast äter lunch. Så vi läser en del var, mannen och jag, medan vi äter. Middagen har vi bättre ordning på, då pratar vi med varann. (Men egentligen är ju det också fel, om man ska vara riktigt renlärig. Man ska ju koncentrera sig på maten, inte på samtalet...) Är jag ensam hemma är det ännu svårare, då läser jag både under lunch och middag. Eller sitter med paddan bredvid tallriken...
Men jag orkar inte ställa så höga krav på mig själv. Det får vara bra nu. Småätandet, överätandet och sockersuget är borta, Nu tänker jag nöja mig med det.
Logga in för att skriva en kommentar.