Att möta sig själv i en svunnen tid
Igår när vi var i min gamla lägenhet hämtade jag ett album med vykort jag förvarat där. Vykort som jag både skrev och fått när jag var ung. Det var märklig läsning och som att åka tåg tillbaka i tiden. Jag mötte mig själv som ung och blev fascinerad samt förvånad samtidigt. Det var jag och ändå inte jag..
Såg vykort från min mamma som smärtade mig då hon bad att jag skulle höra av mig. Jag vet att jag borde ha gjort det mer men jag var för ung för att förstå och läsa mellan raderna. Idag som vuxen kan jag göra det och därför smärtar det men jag har lärt mig hantera den smärtan och det är lättare än det varit förut.
Jag såg vykort från min mormor och jag ser hur mycket hon tyckte om mig och det känns så bra att se det.
Jag läste också vykort från mig när jag var 15-16 år från alla schackturneringar jag spelade. Det slår mig att jag alltid skrev att det gick dåligt men en del turneringar vann jag faktiskt. Jag måste haft väldigt höga krav på mig själv eller dåligt självförtroende. Så märkligt att fascinerande att se detta som vuxen och möta sig själv som så ung.
Först tänkte jag slänga alla kort men nu har jag ändrat mig. Visst kan man rensa men inte sådant. Detta är mer än vykort och som sagt en resa i tiden..
Gillar
Kommentarer
-
Det är bra att inte glömma helt utan stoppa i en vacker ask i sitt inre. Livet är här och nu men minnen och det förflutna också en viktig pusselbit.
Logga in för att skriva en kommentar.