En alldeles vanlig dag

Igår åt jag återigen denna fantastiska mat på lunchrestaurangen och med en riktigt god olivblandning- De har alltid massa roliga saker på sitt salladsbord. Jag var mätt hela eftermiddagen och något sötsug existerade inte. Börjar vänja mig vid att ha det så och en riktigt behaglig känsla.

Jag hade bestämt att gå på aerobic efter jobbet men bussen tog en annan väg. " Snigelväg" som en passagerarna sade när hon pratade i mobiltelefonen i bussen. Det gjorde att det tog en timme istället för en halvtimme och jag missade passet. Synd men jag får sluta halv fem på måndagar istälelt framöver så hinner jag.

När jag kom hem åt jag kyckinggratängen från i lördags till middag. Hur gott som helst och jag blev mätt. Sedan satt  A och fixade med nya borrmaskinen han köpt och jag läste spanska. Då och då ropade jag några ord på spanska till honom och kändes bara så trivsamt. Just så man aldrig kan få det när man är särbo. Känslan av att bara vara när man är tillsammans.

På kvällen när vi somnade sade jag till A att inget har hänt idag men vad vilken bra dag det har varit.  Så sant som det är sagt,,,