Förtäckt elakhet eller vad är vi egentligen rädda för
Har tänkt en hel del på Palomas inlägg om man ska bli glad eller förbannad. Tack för att du delade detta Paloma och jag börjat inse hur vanligt detta är. Skrämmande vanligt vill jag säga!
Jag minns för längesedan när jag var på en fest med min dåvarande sambo. Efteråt sade en av mina vänner som var där att hon tyckte min sambo var så social och pratade så mycket. Hade varit roligt att höra om hon inte tillagt repliken att han som knapps säger flasklock i vanliga fall.
Ganska nyligen när jag gick min spanskakurs fick jag höra av en av deltagarna att han hade haft så svårt för mig och min pipiga röst men nu var det mycket bättre. Det var som han på fullt allvar trodde han sade något positivt och jag skulle bli glad att han inte längre hade så svårt för mig. Säger bara ridå för jag vill inte ens lägga energi på sådan dumhet.
En annan gång hade jag bytt frisör och en kollega sade att jag var så fin i håret och vilken skillnad mot min andra frisör och hur jag brukade se ut. Det var inte ens värt att lägga ut pengar för.
Listan kan göras lång och det är verkligen skrämmande för även om de är positiva kommentarer till en del, är det inget man blir glad av för det negativa är så starkt. Lurigt inbakade för den som säger skulle aldrig våga säga det enbart utan behöver ha inlindat. På frågan om man ska bli glad eller förbannad är svaret inte så svårt. Glad ska man inte bli och det säger magkänslan. Man behöver inte fara ut i affekt men självklart ska man säga ifrån att detta inte är OK och markera. Jag kommer att göra det i framtiden men oftast har jag blivit så paff av dessa kommentarer.
Sedan tror jag det finns någon typ av rädsla bakom allt som man kan undra vad den kommer ifrån. Kanske Jantelagen fortfarande är stark. " Säga vad man vill om henne men detta gjorde hon bra. " Kom på mig själv häromdagen när jag ville skriva en positiv sak i min blogg om en schackskribent att han tagit upp två roliga saker och jag tänkte inleda med orden att jag aldrig brukade gilla hans krönkor men nu gjorde det. Då ringde en alarmklocka inom mig att varför vill jag skriva så. Kan jag inte bara skriva att jag tyckte om det han skrev.
Insikt är viktigt och enda vägen till förändring.
Gillar
Kommentarer
-
Håller helt med 👏👏
-
Tack själv Eleganz!
Jag tror tyvärr att det inte att det alltid är omedvetet man ger sådana komplimanger, oftast är det personer som inte tycker så mycket om en eller är avundsjuka av någon anledning.
Jag tror nog att jag ska försöka att bemöta en sådan komplimang nästa gång, och låta personen ifråga förklara vad dom egentligen menar.
Ha en trevlig första maj
-
Det tycker jag paloma... då blir hen nog paff ska du se.
Ställ dom mot väggen direkt 😬🤔
-
Jag håller med och jag tror också många gånger det är medvetet tyvärr även om det kan finnas vissa element av omedvetna drag som vi har i oss. Det är bra att ställa mot väggen och jag ska själv göra det nästa gång. Man kan säga något i stil med att tror du verkligen jag blir glad att höra sådant och inse att du är ganska oförskämd.
-
Dina exempel är rätt grova, annars får jag erkänna att jag tidigare haft vanan att "tar ner"andra genom att lägga till något som gör att kommentaren inte är lika "rent" uppskattande. Men det var nog mera subtilt än det du nämner som verkar rent ohövligt. Vad berodde det på? Avund kanske, egen osäkerhet, eller kanske en släng av "stå på någon annan så blir du lite större"
-
Jag har fundeat mycket på detta Arietty och visst är det grova exempel. Skulle själv aldrig komma på tanken till något sådant. Ibland kan jag t.om undra om jag på något sätt provocerar även om det känns vansinnigt att skuldbelägga mig själv. Kanske avundsjuka och behovet av att slå på någon annan så blir du större som du skriver. Tråkigt är det hur som helst och jag har lovat mig själv att nästa gång ska jag säga ifrån på skarpen.
-
Jo jag håller med dig tänk om jag sagt ifrån alla de gånger någon gjort mig illa med elaka kommentarer då hade jag mått bättre än jag gör idag. För blir man under en väldigt lång period mobbad då är det inte lätt att glömma. Sen små pettitesser bryr jag mig inte längre om jag orkar inte det längre. Svarar inte då i stället.
-
Det stämmer aregnisw och det är viktigt att ta fram sin ilska. Jag har inte heller kunnat bita ifrån och man kan fråga sig vad sådant beror på men det är nog mycket som påverkar som barndom och relationer. Skönt ändå med insikt och det går att förändra sig.
-
Logga in för att skriva en kommentar.