Jag vill inte nedvärdera mig själv
Imorgon kväll är det dags för min terapi igen och jag känner att jag omedvetet funderar på vissa saker och tankar kommer till mig. Jag har alltid kämpat med dåligt självförtroende men känns bra att jag nu kan se anledningen till det och att jag haft det jobbigt när jag växte upp. Det i sin tur pga att mina föräldrar inte var riktigt mogna att få barn och inte hade förmågan att leva ett vanligt liv. Jag kan se allt utan bitterhet vilket jag inte kunde förut och även se att jag haft fina delar i min barndom. Dock lade detta inte grunden för ett bra självförtroende men jag tror att jag haft en sund känsla inom mig i livet som räddat mig.
Ett minne kom plötsligt till mig när jag gjorde i ordning i köket nyss. För ungefär tio år sedan hade jag en särborelation som faktiskt inte var bra för någon av oss så här i efterhand. Han ville vara behövd och jag omhändertagen och denna osunda dans satte igång. Jag borde ha förstått när han berättade om sina tidigare relationer och alla de kvinnorna var " vrak" som blivit " räddade" av honom. Jag varken hade förmågan då eller orkade se allt riktigt klart. Droppen kom när vi var på en weekendresa utomlands och jag tog hand om det mesta. Bokade resa, ringde, skötte alla kontakter, tog hand om engelskan. Inga som helst problem för mig. I efterhand när vi pratade om resan sade han med ett litet snett leende att han låtit mig ordna allt för han ville ge mig lite bättre självförtroende. Han förväntade sig säkert att skulle falla honom om halsen och tacka men jag minns än idag hur arg jag blev och jag bara skrek rakt ut. Så oerhört fräckt istället för att erkänna att det var bekvämt valde han att spela på mitt dåliga självförtroende ! Jag är glad att jag blev arg och detta var en anlednngarna till att relationen tog slut. Någonstans har jag ett sunt drag inom mig som inte vill nedvärdera mig själv och det är bra.Ilska kan vara ett sätt att värna om sig själv.
En annan orsak att jag skrev detta inlägg är jag kände mig som en latmask som inte motionerar.Jag ska inte göra det och inte slå på mig själv. Jag har varit lite mänskligt bekväm men nu väljer jag att ändra på det.
Gillar
Kommentarer
-
Nu känner jag att det är dags att lägga in motionen i mitt liv och komma igång. Jag klandrar inte mig själv - tvärtom med tanke på att jag har lagt om mina matvanor så bra - men nu måste jag bli bättre att komma iväg till SATS helt enkelt.
-
Håller med ....att låt det mogna och gör det för din egen skull och i den omfattning DU vill och med den "modell " som passar in i ditt liv. Det får inte bli ett stressande måste...utan en trygghet och njutbar resa...precis som 16:8 blivit.
lycka till 🌹👍
-
Det är sundaste du kan göra. Tanken måste mogna inifrån en själv innan den kan omsättas till verkligen. Så funkar jag i alla fall. Nu är din tid kommen för motion eftersom du har bestämt dig. Du kommer att klara dig galant. Heja dig fina du!
-
Jag är mest häpen över hur många gånger jag kan upprepa samma misstag, varje gång jag tänker "nuuu, har jag fattat varför det blir så här nu ska jag inte tillåta det igen" – så visar det sig efter ett tag att så enkelt var det visst inte. Men det går förstås någon millimeter framåt för varje år som går :-)
Logga in för att skriva en kommentar.