Konversation på pendeltåget
En gång för längesedan träffade jag min favoritförfattare av en slump på restaurangvagnen i ett SJ-tåg. En fantastisk händelse jag aldrig kommer att glömma. Jag nämnde då att jag gjorde det man inte får göra, nämligen tjuvlyssna på andra människors dialoger. Hon invände ganska bestämt att det får man visst.
Rätt eller fel men idag när jag åkte pendeltåget hem från sta´n kunde jag inte undvika att höra en ganska skrämmande konversation.
Två damer i sjuttioårsåldern kom på i sista minuten och glada och uppspelta. De satte sig mitt emot mig och det verkade som av deras samtalsämnen att de haft en trevlig kväll. Så kom plötsligt ämnet på tal om den ena kvinnan fått sitt hus sålt. Hon nickade jakade och tillade att ett par ifrån Bangladesh köpt huset.
Jag har alltid undrat över uttrycket att tappa hakan men nu fick jag verkligen se det i verkligheten hos den som hade ställt frågan. För att översläta det som hon märkte det " chockerande" svarett tillade kvinnan i mildrande ton. " Väldigt rara människor men ändå... "
En tystnad infann sig som de båda funderade på detta faktum då den som ställt frågan från början utbrast i upprörd ton. " Men hur har de råd att finansiera ett sådant köp! "
Jag hann inte höra fortsättningen på detta skrämmande tankesätt då en av deras mobiltelefoner ringde och sedan byttes det samtalsämne men visst är det märkligt vad som finns under ytan.
Gillar
Kommentarer
-
Underbart att läsa! Du har verkligen fångat hela situationen. Verkligheten överträffar dikten, som alltid. Jag tjuvlyssnar jämt!
-
Tack och kanske min författare hade rätt att man får tjuvlyssna.. Verkligheten överträffar dikten och så sant..
-
Kanske var de båda två (husköparna) mycket framstående hjärtkirurger, vad vet vi...?
Inte behöver man tjuvlyssna nu för tiden, tycker det är oundvikligt att ibland få höra om folks hela tillvaro när man tex åker buss... dessa mobiler som folk pratar högt och ogenerat i, i tid och otid...
Ibland kan det vara jättespännande, men för det mesta inte... åkte 50 min med buss härom veckan, på sätet intill satt en ung kvinna och berättade allt om sitt barns blöj och toalett bestyr, i mobilen, så man hör ju bara ena sidan av samtalet... efter ca 20 min så sa hon "jag kan inte prata mer just nu jag sitter på bussen" hahaha
Så vila lite på väg hem är oftast ett minne blott, alltid sitter det någon och halvskriker i sin mobil...
-
Inte lätt att låta bli att tjuvlyssna när de pratar högt och ljudligt!
När jag och min väninna satt på tåget och var på väg hem från Göteborg, gick det på ett gäng unga killar.
De pratar högt och ljudligt om e tjej de nämner namn och adress och berättar om hur många killar hon legat med och en massa annat negativt om henne. Alla som satt på tåget hörde detta, det var så fruktansvärt att lyssna på detta skitsnack, undrar om de var så mycket bättre själva, det kan de ju inte vara utom tvärtom.
Det var ju bara för att hon var tjej de skulle nervärdera henne.
Min kompis reser sig upp och säger, kan ni inte hålla käften !
Hon kunde ju åkt på stryk, men det gjorde hon inte, det blev helt tyst efter det.
Detta var mycket obehagligt, glömmer det inte.
Ha en fortsatt fin dag!
Senast uppdaterad 4 maj 2018 12:26
-
Gasten: vad starkt gjort av din väninna!
-
Gasten din kompis visade civilkurage! Ingen i en fullsatt vagn skulle f ö behöva vara rädd för att åka på stryk om inte man vet att de flesta inte vågar ingripa.
Jag tycker det är sorgligt att det fortfrande är så att om en kille legat med många tjejer så är det beundransvärt medan om en tjej legat med flera killar så är hon en madrass osv. Tycker ju att utvecklingen borde gått framåt sen jag var ungdom på 70-talet...
Eleganz, de där damerna var i alla fall medvetna om att det inte var helt ok att resonera som dom gjorde. Jag blev chockerad för nåt år sen på gymmet när två äldre rätt så prydliga herrar, 70 - 75 nånting?, bara spydde galla över invandrare och att dom får så mycket bidrag och inte vill göra nånting och ja alltmöjligt som jag glömt. Funderade på att gå fram och säga till dom, men insåg att dom bara skulle få nåt mer att förlöjiga. Och att eftersom jag är så extremt stresskänslig så skulle jag blivit dålig som en följd. Man får välja sina strider. Däremot så har det hänt att jag gått in om jag sett barn upp till tio-tolvårsåldern bråka och det sett ut som en av barnen är extra utsatt. Antingen så är jag helt fel ute. Eller också är jag inte det, och när jag gått vidare så kanske de fortsätter - men då har dom åtminstone fått veta att det finns dom som ser och kan ingripa.
MInns också en gång när jag satt och väntade på en anhörig på gyn. Ett ungt par i gymnasieåldern pratade. HOn hade just varit inne hos BM och hade broschyrer som hon ville han skulle läsa, jag förstod att hon skulle göra abort och hon ville få honom att förstå vad jobbigt det skulle bli. Han visade ingen större medkänsla. Kanske var det pinsamt och genant i väntrrummet, kanske behövde han smälta saker och ting. Kanske hade det varit bra om hon låtit honom följa med in till BM men dit in ville hon gå själv. Hur som helst, där såg jag den där tonårstjejen och hennes förtvivlan och tänkte på att hon var jämnårig med min yngsta dotter. Funderade på att säga nåt till killen, men visste int riktigt vad, och valde den fega vägen. Men, utanför kliniken så gick en kvinna i kapp mig och sa indignerat att "hörde du den där killen, jag gick fram och sa åt honom!" Det var bra! Hoppas det blev bra sen för tjejen - och killen.
-
Tack alla för era tankar och reflektioner. Det är en intressant fråga när man ska ingripa eller inte.. Starkt när man gör det verkligen! Ibland måste man också som vuxen reagera när man ser barn bli utsatta precis som du skriver Flamenco.
Det är också sant att det offentliga rummet krymper och det är som människor glömmer bort att alla hör när de pratar i en mobil som en mobil är något för bara två personer.. I början när mobiltelefonerna kom ville jag inte inte ens svara i mobilen när jag var på bussen eftersom jag kände mig obekväm att prata offentligt.
Logga in för att skriva en kommentar.