Livet som arbetslös
Jag har varit ganska trött sedan jag kom hem från Spanien och tror att det har mycket med psykologi att göra. En mental trötthet då min livssituation förändrats i takt med att jag slutade mitt arbete. I somras var det mer som semester men nu börjar allvaret på ett annat sätt.
I måndags åkte jag in till sta´n för ett seminarium på Trygghetsrådet som handlade om mod när man söker jobb. Konstigt känsla i detta myller av människor och jag kände mig ensam med tanke på att jag inte var på väg till något arbete. Den känslan försvann på ett positivt sätt när jag upptäckte hur många som var på väg till samma seminarium och i samma situation som jag. Man är aldrig så ensam som man tror..
Jag fick sitta vid ett bord och diskutera med tre andra kvinnor som var väldigt trevliga och vi ska hålla kontakten och stötta varandra.
Utmaningen framöver blir att inte tappa fotfästet och strukturen och fortsätta hålla min vikt. Lätt att tappa mina goda vanor nu när tillvaron har förändrats. Motionen blir en viktig pusselbit. Jag ska iväg på ett danspass på Friskis ikväll. Första inomhuspasset nu i höst efter sommarens utegympa som var i varmaste laget.
Vi har haft lite krångel med våra tekniska saker här hemma. Varför händer allt på en gång många gånger.. A:s dator och mobil fungerar inte fullt ut.
Innan jag skulle åka iväg till Spanien upptäckte jag att jag inte kunde stänga av kranen till diskmaskinen. Den gick inte att vrida på alls och det sista jag ville var att dra allt jag orkade med risk för att den skulle gå sönder..
Kändes tillräckligt oroligt att lämna lägenheten och veta att den inte var avstängd och samtidigt gick inte balkongdörren att stänga ordentligt. Ingen rolig känsla som sagt och skönt att styvsonen varit i lägenheten mestadelen av tiden förutom en vecka då då han var bortrest.
Idag kom de för att åtgärda kranen och det visade sig att den fick bytas ut och samtidigt upptäckte rörmokaren att det var fel på slangen till diskmaskinen som läckte. Konstigt att det visade sig först när blandaren byttes ut men hur som helst har jag ringt efter en servicetekniker och vi har garanti kvar på maskinen. Glad för att inget har hänt med läckage och vi får diska för hand ett tag och det ska vi kunna klara..
Hade tur häromkvällen då jag var oförsiktig och hade mycket saker vid min pc och samtidigt en kopp te. Jag välte tekoppen med innehåll över datorn. Handlade blixtsnabbt reflexmässigt och drog ur sladd och stängde av datorn samt torkade bort allt och på A.s inrådan ställde den upp och ned över natten. Som ett mirakel fungerar min pc och jag är så tacksam för det! Nu kommer jag inte att dricka något när jag sitter vid datorn utan ha koppen långt ifrån mig.
Gillar
Kommentarer
-
Det är sant som du skriver och jag hade det tufft tidigare. Ska verkligen använda tiden. Förut ville jag motionera men kom aldrig iväg för att jag jobbade så mycket. Nu ska jag se till att gå mycket på Friskis t.ex. :-)
-
Det blir nog bra i slutändan med lite nytt på jobbfronten.
När jag kom på kant med min chef och sa upp mig 57 år gammal, efter över 26 år i vården...sålde hus och inrede...flyttade till ” paradiset” ...så fick jag , trots orsaken till jobbstoppet, ett mycket bättre liv.
Här har jag verkligen landat och vill inte byta med någon.
Det finns inget ont som inte har nåt gott med sig...
Det gäller att se möjligheterna.
Pepp och lycka till vännen ✌️❤️
Senast uppdaterad 6 september 2018 07:55
-
Jag var i samma ålder som du när jag blev uppsagd efter 40 års tjänstgöring inom Telegrafen/Televerket/Telia.
För mig blev det en händelse som påverkade min hälsa i positiv riktning.
Jag tog aldrig kontakt med Trygghetsrådet utan ringde kommunen (vi har ju samma) och anmälde mig som timanställd inom barnomsorgen. Det ångrar jag inte för en sekund!
Hoppas du hittar ett nytt arbete som du kommer att trivas med! -
Tack Bella och Gittan för det ni delar. Det är verkligen tänkvärt. Vi får se var jag tar vägen framöver och jag ska inte stressa fram mitt beslut.
-
Det är nog klokt att göra det. 👏
Logga in för att skriva en kommentar.