Mer reflektioner om gästfrihet
De lugna dagarna fortsätter här i Spanien. I morse kom vi ut lite försent på morgonpromenaden och jag kände direkt att det var för jobbigt att gå i solen utan frukost så det blev en kort promenad. Vi svängde in på ett café istället lite improviserat och åt frukost. Klokt beslut och jag har verkligen lärt mig att ha respekt för solen.
Min mathållning fungerar väldigt bra. Jag äter ganska små portioner och inte så mycket onyttigt. Frossar i melon och det är en frukt jag mår bra av. Alla andra frukter utesluter jag.
Har börjat första detta med att vissa saker kan man inte begränsa sig ifrån. Vi fick en ask choklad av A:s släkingar och jag tog en bit igår. Genast fick jag så otroligt sug och ville ha en bit till. Jag fick verkligen stålsätta mig för att inte ta mer och det visar vad svårt det är. Det är som kroppen blir helt fokuserad på att vilja ha en bit till. Det gör att jag ska fortsätt att avstå helt från choklad och bara ta en bit mörk choklad ibland.
Jag skrev ett inlägg förra året om tankar om gästfrihet. Nu har jag fått mer reflektioner känner jag och det är ju ett ämne som är ständig pågående. Speciellt när man träffar andra kulturer.
Vi får besök i övermorgon av en väninna till mig som stannar till och med söndag. Hon skrev till mig att hon ville bjuda mig och A på middag någon kväll på en restaurang här. Jag tyckte det var trevligt gjort och berättade det för A. Han blev närmast irriterad och tyckte inte alls att man behövde skriva det i förväg. Han har nog rätt i det att det är typiskt svenskt att man vill göra rätt för sig redan i förväg. Jag minns också ett tydligt exempel på detta som är ganska talande.
För längesedan arbetade jag ihop med en kvinna som var från Turkiet och så även hennes man. Jag och några andra kollegor var en kväll på deras restaurang. Vi åt fantastiskt gott och allt avslutades med en dignande fruktkorg som är så vanligt i dessa länder. När vi skulle betala viftade mannen bort det hela och sade att huset bjuder på allt.
Vi blev naturligtvis glada men samtidigt även nästan i chock. Vi hade alla känslan att det var för mycket och hur skulle vi återgälda detta. Vi träffades på morgonen efter på jobbet för ett kort samråd och nästan vita i ansiktet. Hur skulle vi göra ? Vi kom fram till att vi skulle köpa en blomma till vår kollega. Sagt och gjort. Vi rusade iväg och inhandlade blomman, och satte den på hennes skrivbord med ett kort där vi tackade för kvällen.
Vi var nöjda, lättade och förväntansfulla på hennes reaktion. Det roliga var att reaktionen blev inte det vi förväntat. Hon blev snarare lite irriterad och menade på att vi var alldeles för snabba. Den blomman kunde jag ha fått senare istället menade hon.
Ganska intressant och lärorikt och jag har lärt mig lite av det att man inte behöver ha så bråttom att ge tillbaka.
Det är ingen skuld som man ska befria sig ifrån ! Ger man med sitt hjärta dyker alltid det rätta tillfället upp att ge tillbaka.
Gillar
Kommentarer
-
Ja det där med gästfrihet var bra .... vi vill på nåt sätt stöka undan det där så att vi inte ska känna oss skyldiga sen! Tänk hur olika vi tänker och känner!!
-
Svenskar - vi ska in absurdum vara så oberoende andra människor som det bara går. Därav är det tungt ”att ligga någon till last”. Men det är såsom vi uppfattar det. Bra det där om att ge med kärlek och våga ta emot. För att senare ge med kärlek själv....
-
Jag tillhör nog kategorin du beskriver som inte vill ” ligga nån till last”...och har i många år känt skuld över att jag t.ex inte haft ekonomi att ge lika mycket till barn och barnbarn som som t.ex farmor & farfar
Försöker fortfarande inte känna så...men det är inte lätt.
Måhända ger jag mer av äkta kärlek och omtanke. Vill gärna tro det iaf.
Ha det fortsatt bra. Kram 🥰
-
Det är lätt att känna så men det handlar ju om att ge efter sin förmåga och alla har inte samma ekonomi. Att ge med hjärtat är det viktigaste!
Jag ville peka på i mitt inlägg vår svårighet att ta emot och att genast vilja ge tillbaka. Det är en konst att ge men också en konst att ta emot!
Logga in för att skriva en kommentar.