Ovanligt jobbig fastedag

Det här var första gången jag jobbade hemma när jag fastade och märkte att det var lite speciellt. Jag är van att köpa någon bakelse till kaffet när jag jobbar hemma för att få det lite trevligt omkring mig. Nu kände jag mig lite rastlös och extra hungrig bara för det. Man inser vad starka vanor och beteende är när det gäller mat. Helt klart svårare att fasta ensam än att vara med sina kollegor men allt har gått bra. Nu väntar en kopp te innan jag lägger mig om en stund. Jag var precis ute en sväng i Kista galleria och köpte en hårinpackning. Märkte att expediten tittade på mig och log lite och min första känsla var naturligtvis om jag såg underlig ut men hon gav mig en komplimang att jag klädde i lila. Jag skrev naturligtvis, men egentligen borde min första tanke inte vara att jag såg underlig ut men jag är inte tillräckligt trygg i mig själv känner jag. Kan kanske bli och visst är det härligt med komplimanger. Man blir bara så varm och glad inombords. Vi måste ge mer positiva ord till varandra och det är lätt att glömma sådant och bara tänka utan att säga något. Det betyder så mycket och jag hör dikten av Hjalmar Gullberg inom mig och orden dansar: Byta ett ord eller två Gjorde det lätt att gå. Alla människors möte borde vara så.

Kommentarer

17 oktober 2013 09:50

AnnCatrine

Ja, vi är alltför dåliga på komplimanger. Både att ge och ta emot! Kramiz

Logga in för att skriva en kommentar.