Tankar om flirt
Jag tycker om flirt då det sätter guldkant på tillvaron. Vi har alla ett behov att bli sedda och bekräftade. Det är så lite som behövs och vi är dåliga på det i Sverige tyvärr. Handlar inte för mig om att se så attraktiv ut som möjligt utan ett leende, en vänlig blick, ett samförstånd som plötsligt bara finns i luften. Flirt kan leda till något mer och då är det ju bra, och också vara oskyldigt vilket också är bra då dagen kan bli så mycket bättre.
Minns för längesedan när jag var på en dejtingsite och en man jag träffat skrev en nedsättande kommentar om hur många kilo för mycket jag vägde. Usch, jag blev så sänkt samtidigt som jag blev arg på hans uppförande men taggen satt där. Då när jag sprang iväg ut nedför trapporna mötte jag en man städade och jag sade glatt hej och han bara såg på mig med beundrande blick och sade att jag såg så vacker ut. Då mådde jag genast bättre.. :-)
Nu kan man ju tycka att man ska vara trygg i själv och veta sitt värde utan bekräftelse. Självklart! Dock blir man ju ändå ledsen över nedsättande kommentar precis som man blir glad att få höra positiva saker och komplimanger. Vi har ett behov att bli sedda som människor och det är ett viktigt behov! Att det sedan kan gå till överdrift är en helt annan sak.
Också för längesedan när jag bodde i Örebro var det en busschaufför som alltid småpratade med mig och var så trevlig. Jag var sambo men åkte oftast hem sent ensam på kvällen efter att ha varit på schackklubben. En dag frågade denna busschaufför om han fick bjuda mig på fika och att jag verkade så trevlig.Jag minns att jag tyckte det var lite pinsamt för hela bussen hörde men jag sade att jag var sambo. Då sade han att han inte hade trott det eftersom han altid såg mig ensam och accepterade mitt svar. En framåt man och aldrig fel att fråga. Nästa gång jag åkte buss var jag livrädd för att det skulle vara han som körde vilket det var. Jag kände mig generad utan att veta varför egentligen. Jag hade ju inte gjort något fel. Han var dock inte ett dugg generad utan hejade glatt. Han vinkade in mig i bussen och efter den dagen åkte jag allltid gratis buss.. :-) Jag har flyttat från Örebro men han kör fortfarande buss och min väninna som bor kvar kallar honon än idag för "din busschaufför".
Ett ganska roligt minne.
Gillar
Kommentarer
-
Vad fint! Och du har rätt, det är klart vi behöver bekräftelse. Om vi var helt utan behov av andras bekräftelse skulle vi inte funka i sociala sammanhang, tror jag. Då skulle vi alla kunna vara ensamvargar som körde sitt eget race.
-
Visst , vill vi höra fina saker men att veta sitt eget sanna värde tror jag är grunden till hur man mår /inte mår. Det gäller att uppskatta sig själv....även om andra inte gör det.
Lärttare sagt än gjort ibland kanske ? Ha det bara hur gott som helst idag 🌹👍
-
Jo balans behövs. Vi behöver både bekräftelse utifrån och inifrån. Bekräftelsejakt kan bli förödande. Men "no man is än island":
-
Du har helt rätt Bella i detta. Det är en balans och jakten på bekräftelse kan bli farlig och man måste vara trygg och tycka om sig själv i grunden. Allting startar där men vi behöver bli sedda.. LIvet är både svårt och enkelt ibland.
Ha en riktigt fin dag.
-
Blev glad av den här texten. Det är viktigt, att se och bekräfta varandra. :-)
Logga in för att skriva en kommentar.