Tankar om gästfrihet
Varit hemma en vecka nu och fått tid till lite eftertanke och landa i allt som semestern fört med sig. Denna gång har vi haft mer gäster än vanligt och det är intressant att se hur annorlunda gästfriheten är i andra kulturer. Hur det än är måste jag säga att de orden som tyvärr är så vanliga i Sverige. " Tyvärr jag jag inget att hemma att bjuda på " De orden har jag aldrig träffat på i andra länder. Jag tror inte det handlar om hur mycket pengar man har utan helt enkelt hur man vill anstränga sig.
Jag vet för längesedan var jag i Israel med en man jag hade en relation med. Vi träffade en äldre släkting till honom och jag minns hur vi ringde på dennes dörr och en yrvaken man i nätlinne öppnade dörren. Han bjöd in oss och jag kunde inte undgå att tänka att han kan knappast ha något att bjuda på. Så fel jag hade! Det dukades fram ett dignade bord av frukter,dadlar, bröd och kakor. Jag trugades att äta och som en parentes kan jag berätta att jag gick upp flera kilon under den resan för jag visste inte hur jag kunde tacka nej.
Nu i somras hade vi besök av flera gäster och ibland valde vi att gå ut och äta på restaurang istället för att äta hemma. Direkt ett litet " slagsmål" om att betala. Jag har tyvärr varit med om snåla vänner som har väntat med att betala tills dricksen är inräknad och sedan åkt snålskjuts på dricksen när notan ska betalas..
Också betecknande för sådana typer av människor att de gärna vill lufta sitt beteende för att få någon typ av " förlåtelse". Ungefär som att säga att oj, jag har inte med mig något. Eller oj, nu är det du som har betalat allting. Är det deras tur att bidra till fikat på jobbet har de förargligt nog glömt sin kaka hemma. Droppen var när jag för länge sedan gick bort tillsammans med en väninna för att besöka en av våra vänner som precis flyttat till ny lägenhet. Jag hade med mig en inflyttningspresent. Hon hade inte köpt något alls. Hon tittade på mig och sade - i ganska anklagande ton - att nu fick hon känna sig dum som inte hade med sig något. Jag önskar att jag hade funnit mig där men jag blev- precis som i så många andra liknade- situationer bara väldigt paff. Det får stå för dig själv och lägg inte någon skuld på mig önskar jag att jag hade sagt.
Något intressant och tänkvärt kom också fram under semestern. Några av våra gäster hade köpt väldigt fina kakor och A bad mig lägga upp dem för att bjuda på dem till kaffet. Det gjorde jag men jag lade inte upp alla kakor. A undrade efteråt varför jag inte lade upp alla och menade på att det sett trevligt ut. Jag vet faktiskt inte varför och kan det vara något omedvetet svenskt Lutherskt drag jag har i mig... Lägg inte upp för mycket ! Jag håller helt med om att det är fint med ett fat som dignar och tyder på gästfrihet.
En annan sak som A tog upp och menade att det gäller både för honom och mig är att när vi hade våra gäster från Madrid tyckte frun till hans vän väldigt mycket om den typ av oliver vi köpt. Vi hade en oöppnad burk hemma men ingen av oss tänkte på att ge det som present när de reste.
Det är sådant att ta till sig, att öppna sitt sinne för omtänksamhet. Trots allt är det vad gästfrihet handlar om och sådant som värmer. Omtänksamhet!
Gillar
Kommentarer
-
Du väcker många tankar och funderingar :-) Tack för inspirationen
-
Ja, det är intressant med olika kulturer och seder och hur förvånad, glad eller obekväm man kan känna sig också när saker är på annat vis än man är van. Jag tror att det kanske är lite olika traditioner i olika delar av Sverige också. Jag kommer från norra Sverige och vi är tycker jag generösa. Åtminstone vår generation. Hur ungdomar gör vet jag inte. Jag har aldrig varit med om att ha hälsat på någon eller själv fått besök, även om oväntat och inte ha blivit bjuden på något, och själv ha bjudit. Jag är van att man bara kan hälsa på någon utan att ha meddelat i förväg och direkt dukas kaffe och fikabröd fram och blir det matdags så bjuds det på mat också. Om man bjuder in någon har min familj också alltid haft mycket att bjuda på så att det blir jättemycket över och jag har "ärvt samma sätt. När jag bodde i Stockholm första gången blev jag jätteförvånad när jag och min kusin blev inbjuden på "fika" av en släkting till henne och vi bara fick en slätkopp kaffe. Jag hade aldrig hört talas om att man bjuder in någon och inte har endera fikabröd eller smörgås eller något men sen sa en kompis till mig att i Stockholm är det ofta så och att hon ofta varit med om det.
Vad jag dock själv inte är van är att vara generös när man äter ute och jag känner mig mycket olustig och obekväm om någon vill bjuda mig vare sig i Sverige eller utomlands. Orsaken är nog både att jag alltid varit van att betala för mig själv och att det känns för dyrt att någon ska betala för mig eller att jag står i skuld på något vis. Jag tycker det är pinsamt att bli bjuden om man äter ute. Jag vill vara rättvis och bjuda tillbaka och om jag får möjlighet så gör jag det men det är inte alltid det finns tillfälle men det är inte heller alltid som jag haft ekonomin att bjuda andra på restaurang. Utomlands är det oftare billigare att äta ute så där kan det funka bättre. Sen finns det många seder utomlands som man inte känner till så man kanske omedvetet gör bort sig.
Vad konstigt att din väninna sa så. Det är väl helt normalt att ta med sig en present till inflyttningsfest eller annan fest/bjudning.
-
Intressant att det är sådan skillnad med Norrland och Stockholm. Jag har själv varit med om att många gånger bara blivit bjuden på en kopp kaffe och visst är det tråkigt.
Det är inte alltid ekomi det handlar om utan att vara omtänksam. Tänk att ta ut en väldoftande äppelpaj från ugnen precis när gästerna kommer t.ex..
Kan förstå din känsla att känna dig obekväm att bli bjuden men det viktigaste är ju att man bjuder efter sin egen förmåga.
-
Ja, du har rätt, man kan bjuda efter sin förmåga. Det här bjöd jag på för några veckor sedan när jag fick besök. Nöjd att jag själv tog en måttlig bit
Senast uppdaterad 11 september 2018 09:10
Logga in för att skriva en kommentar.