Tystnad behöver inte vara farlig
Arrietty skrev ett intressant inlägg häromdagen om kroppsspråk som jag verkligen vill ta till mig och inte glömma bort. Igår tänkte jag på just detta att inte få någon reaktion på det man säger kan vara en stressfaktor.Jag upplevde själv samma sak i början när jag var på telefonmöten , globala och med många deltagare. När jag hade redovisat jag hade att säga var det helt dödstyst.Jobbig känsla och jag insåg att vad beroende jag var av denna nick eller bekräftelse i form av ett litet hummande. Just det sista är min egen teori att detta är mer kvinnligt än manligt.
Intressant och tystnad behöver inte vara farligt eller negativ. Likaså kan ett uteblivet svar tolkas fel. Jag skrev till en av mina kollegor som jag inte känner så väl och frågade om hon vill vara med i en grupp för kvinnligt nätverkande vi ska starta på jobbet. Fick inget svar och tänkte att hon gillade väl inte idén. Igår kom det ett svar att hon väldigt gärna var med. Där ser man och vad lätt det är att dra förhastade slutsatser.
Gillar
Kommentarer
-
Ibland måste man tänka till före man svarar. 🌹👍
-
Jag använder tystnad mycket när jag jobbar speciellt om jag tar emot en patient från akuten och har ett ankomstsamtal (inläggningsorsak, andra sjukdomar, hjälpmedel, kost osv), att mest bara lyssna och när det blir för tyst pratar ofta den andra mycket mer eftersom tystnad är obekvämt. Typisk polistaktik ;)
Och allra viktigast tycker jag det är i samtal med en som är döende, jag kan ha en patient som är avvisande och motsträvig i omvårdnaden men ofta, när jag bara sitter tyst bredvid medan jag ger nåt läkemedel kan känslor och tankar ofta komma trillande ur patientens mun, funderingar kring döendet, hur det blir sedan (med både kroppen och själen, om den nu tror på själar), hur familjen ska klara sig, husdjur mm. Min tystnad kan vara väldigt terapeutisk i processen för att acceptera sin situation.
Logga in för att skriva en kommentar.