Vad hindrar oss att se klart
Ikväll har jag haft en två timmars schacklektion efter jobbet med en spansk stormästare. Mycket lärorikt men samtidigt nästan smärtsamt att inse att drag jag trodde var bra inte var så bra. När han visade de rätta dragen ser allt så självklart ut. " Efteråt är allt så klart". Det är ju också en text av Plura och handlar inte om schack utan en kärleksrelation. Lika svårt att se klart där också i alltför många fall.
Det handlar om fokus och att tänka på rätt sätt och ta bort sina " spöken". I så väl schack som livet.
Fick en ahaupplevelse i kväll och viktminskningen är ju på samma sätt.Vad hindrar oss att äta på rätt sätt och att ta hand om oss själva.
Jag tänker på min kollega jag träffade i hissen på jobbet igår på väg hem och hon hade hade andan i halsen och berättade att hon hade haft en fruktansvärd dag. Först kraschade datorn och hon fick en lånedator och det hände precis när hon satt i ett viktigt möte. Efter det fick hon reda på att ytterdörren var trasig hemma och den måste ju naturligtvis lagas. ( Hemska tanke att sova med olåst dörr.. ) Dessutom sade hon till mig i hissen hade hon massage bokad kl 18.00. Jag sade direkt att du får naturligtvis boka om massagen men hon invände att det var kort varsel men gav med sig. Massage ska vara avkopplande och vad är det värt i en sådan stressad situation. Hon avbokade och fick tid imorgon istället och ytterdörren blev lagad fick jag höra idag. Det gick bra att förklara för massören och man behöver inte alltid var så full av föresatser att uppfylla allt man bestämt.
Jag har själv också sådana tendenser och vet hur jag haft gallstensanfall och legat i något vilrum på jobbet och väntat på att det ska gå över och sedan jobbat igen så fort jag mått bättre. Helt vansinnigt! Tänker på hur jag läste om Lillemor Arvidsson som fick näthinneavlossning mitt under ett sammanträde. Hon märkte hur det blev svart på ena ögat men väntade ändå på att åka in och där handlar det verkligen om minuter. Varför gör man så och inte lyssnar på så allvarliga signaler?
Tror att om man är trygg i sig själv har man lättare att hitta fokus på det som är värdefullt.
Att ta hand om sig själv på ett bra sätt är en del av vägen dit.
Gillar
Kommentarer
-
Ja paloma schack är det roliga med att man alltid kan utvecklas, jag var lovande som junior tävlade lite van en del, men valde geväret för brädan redan i 12 årsåldern, tävlade i luftgevär då, och blev ungdoms letare tidigt, och med i laget som 15 åring. Är kanske en förklaring varför jag slutade.
Ja varför är vi bra på att ta hand om andra.
Men elak mot oss själva, för det är ju det vi är, skulle vi behandla andra som vi gör med oss själva skulle det inte asepternas, SÅ VI MÅSTE BLI SNÄLLARE mot os själv och ta hand om oss, så vi orkar med.
Senast uppdaterad 2 november 2016 22:49
-
Alltid så kloka tankar, Eleganz 👍
-
Tack Bella!
-
Det är väl det många av oss är dåliga på, att lyssna på signaler från kroppen och ta hand om oss, precis som du skriver. Jag vet inte om det är för att vi har så hög arbetsmoral, vill visa att vi är duktiga?
Kloka tankar och reflektioner 👍🏼
-
Du har så rätt, men sedan då? För min del har denna fråga kommit igen gång på gång och så drar jag lite i hela trasslet och försöker hitta framkomliga spår för att faktiskt ändra ordnetligt från grunden så att det håller i sig. Och det går ett litet tag och sedan kraschar det... när du ser vilka drag du skulle ha gjort gissar jag att du nästa gång kommer att ha med den medvetenheten i minnesbanken - jag tycker jag lär mig av mina misstag så jag gör ju inte om samma (fast några...) men jag hittar ständigt nya felaktiga drag!
-
Ja som livet man måst besegra svårigheterna, spelade mycket med en 50 år äldre gamal schack spelare, han öpnade alltid lika och jag kom efter, tog ett par år sen kund jag hans öppning utan till, sen hade vi besök av en ryssk stormästare, var en turnering där de tre bästa skule spela mot honom, ble en av dem, körde öpnongen mot honom han spelad mot 18 stycken på en gång, efter 15 drag erbjöd han mig remi. Sen van inte gubben med den öpningen mer, men han hade fler på lager. Fortsatte spela med honom så länge han levd sen blev det slut. Jag spelad i minst juniorklassen då.
-
Det är rätt som du skriver Arrietty. Hur gärna man än vill kommer livet alltid att bestå av felaktiga drag. Vi kommer alltid någon gång ta fel beslut för vi är människor och påverkbara. Det som jag själv hoppas är att jag kan minska skadeverkningarna och besluten inte blir då destruktiva som de har varit tidigare i mitt liv. Trots allt har mitt förhållande till ätandet förändrats genom åren.
-
När min pappa fick en stroke för några år sedan (som tur var återhämtade han sig) kände han inte av ett ben och fick konstig syn. Han berättade det för sin sambo. Vad gjorde de? Ringde ambulans! Nej, pappa gick och funderade på saken. Sambon sa att han fick inte åka utan att hämta in ved för det var vinter. Han går iväg sågar och bär in ved, funderar lite till, går halva dagen, sedan beställer han en taxi till vårdcentralen. När han kom dit många timmar senare ringer de direkt en ambulans som kör honom till sjukhuset. Jag trodde inte mina öron när jag hörde detta. -Varför ringde du inte ambulansen, sa jag? Det måste du göra, det ju akut, det gäller livet! Han svarade att han hoppats det skulle gå över och han kunde ju inte lämna sambon. Jag tycker ärligt talat hon reagerade värst i denna situation som sa åk inte! Men han borde också förstå bättre.
Visst ser vi alla oklart i vissa situationer. Ibland är det vanor som gör att man inte ser utanför "boxen".
Logga in för att skriva en kommentar.