Ingen frukost, liten lunch, två middagar och skit emellan.

I september förra året fick jag jobb som au pair utomlands, och att min livsstil skulle ändras drastiskt var jag inställd på. Jag gick till och med och hoppades på att jag skulle ändra hela min inställning till mat, jag skulle äta vid vettiga tider, jag skulle äta mindre choklad, och jag skulle föregå med gott exempel genom att äta mängder med grönsaker. Dessvärre insåg jag snabbt att mat på morgonen inte var något som funkar för mig. Inte alls. Det blir inte bättre av att man ser och hör överallt att frukost är det viktigaste målet på dagen, något man inte ska missa för världen, och bla, bla, bla! Jag stressar inte mycket över det utan tänkter att efter ha promenerat till skolan med barn så skulle aptiten komma tillbaka på stört och big breakfast here I come! Men nej... Men att skippa frukost kan väl inte vara så farligt? Jo det kan det, om man sen inte äter lunch. Vid lunchtid är jag oftast upptagen med strykning, tvättninng och städning att lunchen liksom glöms bort om man inte är särskilt hungrig. Men klockan kryper snabbt framåt och det är dags att plocka upp från skolan. Men inte jag kan gå dit på tom mage, så det ät nog bäst om jag slänger i mig nåt snabbt, nåt som man kan ta med sig, ni vet, som en chokladkaka... (ett äpple kan man ju ta med sig också, men vem kan ärligt säga att dom föredrar äpple framför choklad) När det är dags att laga middag till barnen känner jag hur hungern som legat på lur komma krypande, och han morrar. Han har gått nästan en hel dag utan mat och nu är han hungrig som bara den! Men jag ska inte äta förrän senare så jag snor en matsked pasta, eller kanske en chip och en nugget, eller varför inte en liten bit pizza? Dom äter ändå inte upp allt ändå, och äter dom mackor så blir det en bit ost eller i västa fall en macka. När det äntligen är dags för mig att äta middag är klockan oftast efter 21. Jag är hungrig, och trött, och vill helst bara slänga i mig maten så så jag kan slänga mig ner i sängen. Tröttheten kommer alldeles säkert från det faktum att jag knappt ätit. MEn när jag tänker efter så har jag faktiskt ätit, men i och med att jag aldrig är hungrig så äter jag aldrig något vettigt, det blir oftast socker så att jag kan hålla igång och hänga med i barnens snabba svängar. Jag hatar att det är så här och vill desperat ändra på det. Förhoppningsvis kommer mitt medlemskap här kunna ändra mina hemska "matvanor", för jag är trött och hungrig, and I`ve had enough!

6 maj 2012 18:41

Halfdevil

När jag var aupair på det glada 80talet så åt jag alla måltider med barnen/familjen. Frukost och lunch fixade jag och kunde oxå påverka vad jag själv ville äta. Ofta köpte jag eget pålägg och annat jag vill ha. Tog liksom ett tag innan jag lärde mig gilla marmite. :D Kan du inte göra nåt liknande, äta med barnen alltså. Även om du igen frukostmänniska är så kanske det finns nåt du kan tänka dig att äta ändå, finns ju så himla mycket att välja på idag. :)
6 maj 2012 20:46

Ellie90

Ja, det finns ju verkligen massor och jag ska ta och ta tag i mig själv och fixa nåt nu. Jag blev så bekväm och trodde förmodligen att allt bara skulle lösa sig när jag flyttade. :p Jag äter med föräldrarna men inte med barnen, skulle nog kunna äta med barnen men jag hoppas på att om jag lägger en tillräckligt bra grund under dagen så kan jag hålla mig och äta med föräldrarna utan att bli grinig av hunger... :) Tack för tipsen!

Ellie90s blogg

Ingen frukost, liten lunch, två middagar och skit emellan.

Kommentarer