icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jag har varit överviktig sedan jag var 8-9år. Sedan dess har det konstant gått uppåt. Jag har i perioder mått otroligt dåligt av min övervikt och känt mig hämmad och begränsad i mitt liv. Stor del av min uppväxt har jag även varit mobbad pga den. Min viktresa började i september 2011 och det har sedan dess gått upp och ner i perioder med mer och mindre bra motivation samt en del återfall.

I augusti 2013 gick jag in i väggen och fick diagnosen utmattningsdepression. En av de stora anledningarna till att detta hände var för att jag aldrig någonsin stannat upp när jag känt att livet rullat på för fort, alrdig någonsin reagerat på att kroppen skriker att jag har för mycket att göra och den främsta anledningen av dom alla jag har hela mitt liv satt för höga krav på mig själv och bestraffat mig själv när jag inte klarar mina mål (som jag redan från början visste var helt omöjliga att klara av).

Jag hade börjat min viktresa så bra och gått ner till 86kg. När jag gick in i väggen kom alla kilon jag gått ner tillbaka på ca 3 månader. Jag mådde skit och grät mer eller mindre hela tiden. Sjukskrivningen kom som hett brev på posten och jag var hemma till i slutet på januari 2014. Egentligen för kort tid för att bli "frisk", men jag ville inte vara hemma längre för det gav mig inget. 

I juni 2014 blev jag gravid med barn nummer 3. Kanske inte den bästa planeringen kan jag erkänna såhär i efterhand. Alla kilon jag lagt på mig gjorde denna graviditeten till ett litet helvete med mycket problem och smärta som följd. Nu när lillebror är här är det dags att börja om, men denna gången skall jag ta det i en lugn takt så att jag inte stressar ihjäl mig. 
15 januari 2013 08:55
4

2013 är året jag når mitt viktmål samt jobbar med mitt psyke!

Trodde när jag började med min viktresa i september 2011 att bara jag blir smal kommer jag må bra. Shit vad fel jag hade. Det senaste året har inneburit perioder med grova återfall där jag skiter i allt och bara proppar i mig all skit jag kan få tag på blandat med perioder av relativt strikt mathållning och 2-3 timmars träning per dag. Efter ett "återfall" går träningen och maten ALLTID till överdrift. Jag har gått från att använda mat och annan skit som tröst och belöning till att lägga in träning som bestraffning. Har jag mått bra av detta? Nej inte direkt. I slutet av förra året insåg jag hur sjukt mitt beteende var och kom även till insikt om att jag inte kommer fixa detta själv. Jag behöver hjälp och ska därför göra mitt första besök hos en psykoterapeut med inriktning på KBT idag. Jag hoppas att det är detta jag behöver för att hitta en bättre balans i mitt liv för mitt beteende går ut över min familj och då främst mina barn.

Kommentarer

  • 15 januari 2013 09:13
    liliten
    Jag håller tummarna för dig idag! Känner igen mig i mycket du beskriver!
  • 15 januari 2013 10:02
    EllieSve
    Besöket är nu avklarat och det känns jätte bra :-) 2 besök till inbokade :-)
  • 15 januari 2013 10:37
    Lina1962
    kram detta fixar du ska du se... Pepp o kram
  • 15 januari 2013 10:55
    liliten
    Kram och så fantastiskt bra!

Logga in för att skriva en kommentar.