icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jag har varit överviktig sedan jag var 8-9år. Sedan dess har det konstant gått uppåt. Jag har i perioder mått otroligt dåligt av min övervikt och känt mig hämmad och begränsad i mitt liv. Stor del av min uppväxt har jag även varit mobbad pga den. Min viktresa började i september 2011 och det har sedan dess gått upp och ner i perioder med mer och mindre bra motivation samt en del återfall.

I augusti 2013 gick jag in i väggen och fick diagnosen utmattningsdepression. En av de stora anledningarna till att detta hände var för att jag aldrig någonsin stannat upp när jag känt att livet rullat på för fort, alrdig någonsin reagerat på att kroppen skriker att jag har för mycket att göra och den främsta anledningen av dom alla jag har hela mitt liv satt för höga krav på mig själv och bestraffat mig själv när jag inte klarar mina mål (som jag redan från början visste var helt omöjliga att klara av).

Jag hade börjat min viktresa så bra och gått ner till 86kg. När jag gick in i väggen kom alla kilon jag gått ner tillbaka på ca 3 månader. Jag mådde skit och grät mer eller mindre hela tiden. Sjukskrivningen kom som hett brev på posten och jag var hemma till i slutet på januari 2014. Egentligen för kort tid för att bli "frisk", men jag ville inte vara hemma längre för det gav mig inget. 

I juni 2014 blev jag gravid med barn nummer 3. Kanske inte den bästa planeringen kan jag erkänna såhär i efterhand. Alla kilon jag lagt på mig gjorde denna graviditeten till ett litet helvete med mycket problem och smärta som följd. Nu när lillebror är här är det dags att börja om, men denna gången skall jag ta det i en lugn takt så att jag inte stressar ihjäl mig. 
24 april 2015 22:13
3

Dag 12/28 - Besviken

Dagen började bra med min nya fravorit frukost (Turkiskyoghurt, jordbubbar, valnötter + ägg och lite mjölk till kaffet). Följdes av vatten och kvarg till mellanmål och ungefär där så sprak min planering för dagen. Förskolan ringde och berättade att äldsta sonen var sjuk så jag var tvungen att hämta honom. Han skulle egentligen ha haft med sig en kompis hem så det gick ju inte. Jag gjorde pannkakor till barnen när vi kom hem men då hade tiden dragit iväg så mycket att jag själv var jätte hungrig och valde att själv äta pannkakor också. Jag såg fram emot att äta dom, men så besviken jag blev sad. Orkade äta 3 (äter normalt 5-6st) och sedan blev jag jätte dålig i magen och otroligt trött (vet inte om det hade med det att göra) så fick gå och lägga mig i 2,5 timme. 

Senare på kvällen skulle vi grilla och jag hade planerat att äta pommes och dricka cider till maten. Jag öppnade cidern och drack två små munnar. Det var som att dricka strösocker no URK. Min man drack upp den istället och jag drack vatten. Varken jag eller min man var sugen på pommens när vi väl skulle äta så det slutade med att jag åt sallad till köttet. Trodde ALDRIG att jag skulle komma till en punkt där jag inte alls var sugen på pommes eller läsk/cider och vara mer sugen på att äta sallad till maten. Märklig känsla 

Kommentarer

  • 24 april 2015 22:16
    utter

    Heja dig och kroppen som ville ha sallad och vatten istället för pommes och läsk!! :-)

  • 24 april 2015 22:30
    Eleganz

    Vad bra med frukosten och livet är så att det kan hända saker ibland som spräcker matplaneringen och då är det bara att göra bästa av det och komma igen.Ett bra tecken att du inte åt så många pannkakor som vanligt.. Lite nyfiken om jag får fråga varför du planerade in pommes.. ? Är det för att du tycker det är väldigt gott och inte ville avstå...

  • 24 april 2015 22:47
    EllieSve

    Tanken var från början att jag skulle äta pommes på kvällen sen sket sig planeringen på vägen och då jag inte mådde så bra av pannkakorna så tog det liksom bort suget helt och hållet efter pommes. 

    Känns ändå bra att jag inte tyckte det var så gott med cider eftersom jag tidigare dryckit väldigt mycket läsk så är jag nu inte så sugen på det eftersom jag vet att det kommer smaka urk. Jag har dock tidigare ätit/druckit mer för att göra det och har sällan känt vad det smakat. Har insett att som ångestdämpande så fungerar mat/läsk/godis m.m alls.

Logga in för att skriva en kommentar.