icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jag har varit överviktig sedan jag var 8-9år. Sedan dess har det konstant gått uppåt. Jag har i perioder mått otroligt dåligt av min övervikt och känt mig hämmad och begränsad i mitt liv. Stor del av min uppväxt har jag även varit mobbad pga den. Min viktresa började i september 2011 och det har sedan dess gått upp och ner i perioder med mer och mindre bra motivation samt en del återfall.

I augusti 2013 gick jag in i väggen och fick diagnosen utmattningsdepression. En av de stora anledningarna till att detta hände var för att jag aldrig någonsin stannat upp när jag känt att livet rullat på för fort, alrdig någonsin reagerat på att kroppen skriker att jag har för mycket att göra och den främsta anledningen av dom alla jag har hela mitt liv satt för höga krav på mig själv och bestraffat mig själv när jag inte klarar mina mål (som jag redan från början visste var helt omöjliga att klara av).

Jag hade börjat min viktresa så bra och gått ner till 86kg. När jag gick in i väggen kom alla kilon jag gått ner tillbaka på ca 3 månader. Jag mådde skit och grät mer eller mindre hela tiden. Sjukskrivningen kom som hett brev på posten och jag var hemma till i slutet på januari 2014. Egentligen för kort tid för att bli "frisk", men jag ville inte vara hemma längre för det gav mig inget. 

I juni 2014 blev jag gravid med barn nummer 3. Kanske inte den bästa planeringen kan jag erkänna såhär i efterhand. Alla kilon jag lagt på mig gjorde denna graviditeten till ett litet helvete med mycket problem och smärta som följd. Nu när lillebror är här är det dags att börja om, men denna gången skall jag ta det i en lugn takt så att jag inte stressar ihjäl mig. 
20 januari 2013 08:53
2

Ett dygn har visst bara 24 timmar har jag hört?

Just nu känns det som mitt liv går i 300km/h och att det bara accelererar för varje dag som går och i detta kaos av saker som händer, saker som ska göras så sitter jag och försöker styra för att undvika att krascha. Många av sakerna som ska fixas och hinnas med är saker jag själv valt att lägga till i mitt liv. En del saker är för att må bättre psykiskt så som planeringen av mat, träning och besök hos psykoterapeuten och naprapaten. Andra saker fyller andra funktioner att jag valt att jobba 100% samtidigt som vi har ett eget företag detta trots att vi har 2 små barn fyller funktionen att vi nu och i framtiden kommer ha en bättre och tryggare tillvaro när det kommer till pengar. Många säger att pengar inte är allt och de har dom ju på sätt och vis rätt i, men för mig och min man är det viktigt för att må bra.

Kommentarer

  • 20 januari 2013 09:10
    liliten
    Nej, det är helt rätt! Pengar är inte allt, men väldigt mycket när man inte har dem! Pepp och kram till dig!
  • 20 januari 2013 09:34
    kretaullis
    Visst är det så, pengar betyder allt när dom fattas...Men allt har ett pris och är det värt att krascha på vägen när man sliter ihop pengarna om man sedan inte har kraft att njuta av dem? Ta hand om dig, pepp!

Logga in för att skriva en kommentar.