EllieSves blogg

67892

Jag har varit överviktig sedan jag var 8-9år. Sedan dess har det konstant gått uppåt. Jag har i perioder mått otroligt dåligt av min övervikt och känt mig hämmad och begränsad i mitt liv. Stor del av min uppväxt har jag även varit mobbad pga den. Min viktresa började i september 2011 och det har sedan dess gått upp och ner i perioder med mer och mindre bra motivation samt en del återfall.

I augusti 2013 gick jag in i väggen och fick diagnosen utmattningsdepression. En av de stora anledningarna till att detta hände var för att jag aldrig någonsin stannat upp när jag känt att livet rullat på för fort, alrdig någonsin reagerat på att kroppen skriker att jag har för mycket att göra och den främsta anledningen av dom alla jag har hela mitt liv satt för höga krav på mig själv och bestraffat mig själv när jag inte klarar mina mål (som jag redan från början visste var helt omöjliga att klara av).

Jag hade börjat min viktresa så bra och gått ner till 86kg. När jag gick in i väggen kom alla kilon jag gått ner tillbaka på ca 3 månader. Jag mådde skit och grät mer eller mindre hela tiden. Sjukskrivningen kom som hett brev på posten och jag var hemma till i slutet på januari 2014. Egentligen för kort tid för att bli "frisk", men jag ville inte vara hemma längre för det gav mig inget.

I juni 2014 blev jag gravid med barn nummer 3. Kanske inte den bästa planeringen kan jag erkänna såhär i efterhand. Alla kilon jag lagt på mig gjorde denna graviditeten till ett litet helvete med mycket problem och smärta som följd. Nu när lillebror är här är det dags att börja om, men denna gången skall jag ta det i en lugn takt så att jag inte stressar ihjäl mig.

28 januari 2013 16:09

Mot akuten :-(

Innan jul fick jag åka till akuten då jag hade så ont i magen att jag satt dubbelvikt och grät i soffan. Min smärttröskel är väldigt hög, men den gången trodde hav nästan jag skulle dö. Igår fick jag återigen ont i magen inte riktigt lika illa som sist men det gjorde förbannat ont. Efter ca 1 timme gick det över så jag åkte inte in. Idag har jag haft ont i magen hela dagen med mer eller mindre smärta. Helt klart hanterbar smärta, men irriterande. Så nu åker jag till akuten för att se om dom kan se vad det är. Så mitt besök är mest för att jag ska få bekräftat att det är det jag tror det är och få bekräftat att dom inte kan göra ett skit. Suck... .....min man är iaf snäll och möter upp mig för att följa med så jag slipper vara själv :-)

Kommentarer

28 januari 2013 16:15

utter

Hoppas att det släpper! :)
28 januari 2013 16:49

Bollis

Din stackare, krya på dig. Hoppas verkligen att det släpper snart!
28 januari 2013 17:31

Rogann

Hoppas de hittar vad det är,så att du får en diagnås(ursäkta stavningen) finns inget värre när man inte vet vad det är Fattas bara än att maken ställer upp alltid skönt hålla handen Krya på dig!!!!!
28 januari 2013 17:36

EllieSve

Jag blev lämnad på akuten. Mannen hade för mycket att göra på jobbet. Gör inte så mycket. Är alltid as tryckt stämning på akuten. Man kan ändå inte prata och än så länge har jag batteri i mobilen så jag kan surfa ;-)

Logga in för att skriva en kommentar.