EllieSves blogg

67905

Jag har varit överviktig sedan jag var 8-9år. Sedan dess har det konstant gått uppåt. Jag har i perioder mått otroligt dåligt av min övervikt och känt mig hämmad och begränsad i mitt liv. Stor del av min uppväxt har jag även varit mobbad pga den. Min viktresa började i september 2011 och det har sedan dess gått upp och ner i perioder med mer och mindre bra motivation samt en del återfall.

I augusti 2013 gick jag in i väggen och fick diagnosen utmattningsdepression. En av de stora anledningarna till att detta hände var för att jag aldrig någonsin stannat upp när jag känt att livet rullat på för fort, alrdig någonsin reagerat på att kroppen skriker att jag har för mycket att göra och den främsta anledningen av dom alla jag har hela mitt liv satt för höga krav på mig själv och bestraffat mig själv när jag inte klarar mina mål (som jag redan från början visste var helt omöjliga att klara av).

Jag hade börjat min viktresa så bra och gått ner till 86kg. När jag gick in i väggen kom alla kilon jag gått ner tillbaka på ca 3 månader. Jag mådde skit och grät mer eller mindre hela tiden. Sjukskrivningen kom som hett brev på posten och jag var hemma till i slutet på januari 2014. Egentligen för kort tid för att bli "frisk", men jag ville inte vara hemma längre för det gav mig inget.

I juni 2014 blev jag gravid med barn nummer 3. Kanske inte den bästa planeringen kan jag erkänna såhär i efterhand. Alla kilon jag lagt på mig gjorde denna graviditeten till ett litet helvete med mycket problem och smärta som följd. Nu när lillebror är här är det dags att börja om, men denna gången skall jag ta det i en lugn takt så att jag inte stressar ihjäl mig.

17 januari 2013 08:35

Rubbade rutiner förstör min dag...

Jag har mer och mer börjat inse att för att jag ska få en bra dag krävs en del rutiner. När rutinerna rubbas är det större sannolikhet att hela dagen går åt helvete. Idag tex lämnade jag barnen på förskolan detta är något jag sällan/nästan aldrig gör eftersom min man jobbar i butik jobbar han ofta sent så för att jag ska kunna jobba heltid hämtar jag och han lämnar. Men som sagt idag lämnade jag och det gick åt helvete redan från början. Jag orkade inte gå upp när jag tänkt gå upp eftersom jag var helt slut efter mitt 13 timmars pass på jobbet igår sedan strulade barnen så vi var 30 min sena till förskolan = sura pedagoger eftersom vi kom mitt i frukosten. Vi får se hur resten av dagen blir. Jag har sedan jag var hos psykoterapeuten i tisdags försökt fundera över hur jag känner mig i olika situationer och har konstaterat att jag när rutinerna rubbas känner otroligt stark oro, jag blir lätt irriterad och har inget tålamod alls. Har funderat vidare om orsaken till att jag planerar så mycket är för att ha konstant koll på läget och att detta precis som mat-och sockermissbruket är ett symptom på det verkliga problemet? Varför skulle jag annars känna mig orolig av en sån skit grej som att lämna på förskolan?

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.