icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Jag har varit överviktig sedan jag var 8-9år. Sedan dess har det konstant gått uppåt. Jag har i perioder mått otroligt dåligt av min övervikt och känt mig hämmad och begränsad i mitt liv. Stor del av min uppväxt har jag även varit mobbad pga den. Min viktresa började i september 2011 och det har sedan dess gått upp och ner i perioder med mer och mindre bra motivation samt en del återfall.

I augusti 2013 gick jag in i väggen och fick diagnosen utmattningsdepression. En av de stora anledningarna till att detta hände var för att jag aldrig någonsin stannat upp när jag känt att livet rullat på för fort, alrdig någonsin reagerat på att kroppen skriker att jag har för mycket att göra och den främsta anledningen av dom alla jag har hela mitt liv satt för höga krav på mig själv och bestraffat mig själv när jag inte klarar mina mål (som jag redan från början visste var helt omöjliga att klara av).

Jag hade börjat min viktresa så bra och gått ner till 86kg. När jag gick in i väggen kom alla kilon jag gått ner tillbaka på ca 3 månader. Jag mådde skit och grät mer eller mindre hela tiden. Sjukskrivningen kom som hett brev på posten och jag var hemma till i slutet på januari 2014. Egentligen för kort tid för att bli "frisk", men jag ville inte vara hemma längre för det gav mig inget. 

I juni 2014 blev jag gravid med barn nummer 3. Kanske inte den bästa planeringen kan jag erkänna såhär i efterhand. Alla kilon jag lagt på mig gjorde denna graviditeten till ett litet helvete med mycket problem och smärta som följd. Nu när lillebror är här är det dags att börja om, men denna gången skall jag ta det i en lugn takt så att jag inte stressar ihjäl mig. 
22 januari 2013 08:24
4

visst jag kan kompromissa men inte om allt

Dagens kompromiss var från början att jag lämnar på förskolan och min man hämtar. På detta sättet skulle jag hinna träna även ikväll. Precis när vi ska gå höll dock äldsta sonen på att spy = barnen hemma från förskolan idag. Detta med VAB är ett ständigt problem hemma hos oss. Innan (de senaste 4åren) har jag tagit all VAB mer eller mindre eftersom jag antingen varit föräldraledig eller pluggat. Nu när jag också har jobb är valet av vem som ska vara hemma inte lika självklart. Vi har båda dagar då vi verkligen måste vara på jobbet och det är ett evigt planerande och ett evigt kompromissande för att komma fram till vem som ska vara hemma. Dagens andra kompromiss blev därför att jag är hemma till ca 13:00 åker sedan till jobbet och därefter till träningen. Idag vägrade jag kompromissa bort träningen eftersom jag visste att jag inte kommer hinna träna imorgon. Min man är dock sur för att jag frekvent vägrar kompromissa bort min träning och han tycker den gör före allt. Hade han valt att vara,delaktig i planeringen och kommit med synpunkter hade det ju varit en sak, men bk gör han inte det så då får han stå sitt kast när min planering går före!

Kommentarer

  • 22 januari 2013 08:29
    Gr8
    ja, känner igen denna problematik, hade mkt bråk om vem, när, hur länge när jag började träna.. lite avundsjuka, lite själviskhet eller nåt men så gjorde vi ett schema om varannan-veckas-ansvar, fullt ut, utan kompromiss om det inte gällde liv och död. måste vi kompromissa så ber vi en tredje person om hjälp, oftast mormor som får då ställa upp som barnvakt :) pepp pepp för överenskommelser som håller ;)
  • 22 januari 2013 08:37
    EllieSve
    Gr8: tack för tipset :-) tyvärr skulle det inte fungera här eftersom min man aldrig kan vara hemma på måndagar. Jag har 2-3 veckor / månad som är jätte köriga på jobbet. Torsdag och fredagar kan vi få hjälp av mamma. Dock vill jag inte ta hjälp av henne för mycket för det blir lätt för mycket :-\
  • 22 januari 2013 09:37
    totoolah
    När mina barn var små hade jag ett pisstråkigt jobb som jag mer än gärna var hemma ifrån och vabbade. Till och med kräksjuka barn var bättre än jobbet.. :) Men jag tycker ni ska köra konsekvent rakt av! Ni tar varannan vab! Inget kompromissande från någons sida. Varannan vab! Inga ursäkter! Inget bytande med varandra! Varannan vab! Lycka till!
  • 22 januari 2013 10:40
    LadyG
    Håller med totoolah, det blir lättast så. Annars finns risken att man börjar gräla och blir osams ideligen, och det är inte bra för förhållandet.

Logga in för att skriva en kommentar.