Phu....

Aningens anings trött på min lillekille... jag älskar dem över allt annat på denna jord men ibland är det inte roligt. Som tex när ens minikille sätter igång och skrika som en galning när man är borta och alla barn blir rädda och ledsna och sen smular ner kompisarnas fina soffa ... och sen bara fortsätter och jävlas och skrika och dra och gapa.. och slå sin mamma.!!!! Då känner man lätt ibland att man vill låta en tår trilla ner för kinden... det är inte alltid så lätt. Men nu sover min skatt i alla fall och jag har fått sitta i soffan med datorn en stund. Tittar på blocket efter en Ipod Nano som jag kan ha till mitt Nike kit.. där kan man koppla in skorna och sen se hur långt och fort man springer.. det skulle jag vilja ha. Men just nu har jag för ont för att springa, men sen! Ska se hur eftermiddagen blir här... lugn eller inte.. vi ska nog vara ute i solen en stund. Sen får jag lite tid för mig själv med VV, ICA och sen Gymmet. Då blir jag en glad mamma igen. Jag älskar er killar så mycket!

Kommentarer

6 maj 2009 16:22

Anja1974

Under Joakims värsta perioder kunde jag känna mig så frustrerad stundvis och säga till honom på skarpen helt i onödan, tycker jag efteråt. Jag var så trött på att vara mamma just då och 30 minuter senare tittade jag på honom när han sov och fylldes av kärlek. Man FÅR vara trött/less på sina barn. Det är en del av "charmen" med att vara förälder. Tänk om vi inte hade varit så totalt less ibland, då hade vi inte uppskattat tiden med dem lika mycket annars.

Logga in för att skriva en kommentar.