Vem jag är idag

(Varning för lángt och trákigt inlägg) Tänkte att det kanske är dags att förklara varför jag kommer att gå ner till 53 kilo, fastän jag inte är överviktig pá den vikt jag för tillfället ligger. För ungefär 2 år sedan var jag väldigt nära att få anorexia, lyckligtvis så har jag en pojkvän som kom på mig med att spy upp allt jag just hade ätit (ja, bullemi oxå, ingen vacker historia precis). Jag gick till olika kuratorer, och de sa alla ungefär samma sak. "Ja, nu får du skärpa dig och äta mer" Det är väldigt lätt att säga, men inte så lätt att göra. Efter varje gång som jag åt kännde jag mig väldigt skuldmedveten. Den som hjälpte mig ur allt var åter igen, min pojkvän. Vi kom överänns om att vi skulle ta det långsamt, så att jag sakta och säkert skulle komma över skuldkänslorna. Anorexia sitter i huvet, vilket inte alla förstår. Det gick lite hackigt i början, men till slut kunde jag äta ungefär hälften så mycket som han gjorde, och behålla det. Just nu äter jag normalt, kanske till och med mer än de flesta andra. Och är inte underviktig. Men om jag tittar på mig själv nu så ser jag en tjock och ful person. Även om jag vet att det bara är mitt huvud som förvrider det. Så vi kom överänns om att jag ska ligga på eller över 53 kg, det är inte perfekt, men det är något vi båda kan komma överänns om. (I nuläget)

Erazias blogg

Vem jag är idag

Kommentarer