Unna sig eller inte?
Skrev i min förra blogg att jag skulle belöna mig själv med en mjukglass eftersom jag vägde under 80 kg och det gjorde jag också. Vägde till och med bara 79 kg i fredags.
Men det slutade inte där... Mjukglassen var ju snabbt uppäten (med daimströssel dessutom!) så jag tyckte jag kunde unna mig ännu mer och köpte en chipspåse som jag tryckte i mig... Tänkte att en unnardag inte gör nån skada (och det gör den ju inte)
Lördag vägde jag 79,7 och åt tacos med barnen. ALLDELES för mycket tacos... Men vågen stod på 79,1 idag.
Idag beställde jag av nån anledning en kycklingrulle när vi var på pizzeria och åt nästan hela... Vad håller jag på med? Har inte tränat alls sen torsdag heller... Undrar vad vågen säger imorgon. Skärpning!!
Kommentarer
-
Jaaa verkligen!!! Sabba inte för dig själv nu sååååååå onödigt!!
-
För mig är uttrycket att ”unna sig” ett svepskäl för att frångå en bestämd strategi, kost ed.
Att belöna sig med sådant vi vet med oss att vi behöver undvika är, i mina ögon, att misshandla sig själv.
Om jag skulle använda uttrycket så skulle det handla om att göra saker jag vet att jag mår bra av, t.ex. jag unnar mig en skön skogspromenad trots att dammet ligger i hörnen hemma.
Eller jag unnar mig ett spahelg, trots att jag borde lägga pengarna på något nyttigt hemma.Men jag använder istället uttrycket prioritera, för det är ju egentligen vad jag gör…
Logga in för att skriva en kommentar.