icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Hej!
Sommaren 2009 så nådde jag botten då jag klev upp på vågen och kunde konstatera att jag hade 40,0 i BMI vilket klassas som sjuklig fetma. Det fick mig att börja leta efter det som skulle kunna vara min metod för att gå ner. Jag hade allvarliga funderingar på en gastric bypass men hittade till slut LCHF samtidigt som matdagboken. Det tillsammans med att jag byggde upp både målbilder och skräckbilder i huvudet om hur jag ska se ut och må när jag fyller 50 gjorde att jag äntligen klarade av att ta tag i min vikt, mitt beteende och de bakomliggande orsakerna till mitt matmissbruk.

Sommaren 2010 så hade jag gått ner 42 kg, minskat midjemåttet med 30 cm och höftmåttet med 15 cm.

Sen var jag väldigt nöjd med mig själv och tappade fokus, slutade skriva i matdagboken och slutade väga mig och började sakta gå upp igen. Nu i november 2011 så har jag gått upp 22 av de 42 kg jag tappade. Jag säger bara en sak:
Hej igen Matdagboken! Jag behöver dig!
15 augusti 2009 09:37
4

-0,5 kg

Tja, första dagen funkade det med mer fett i alla fall, det blev minus ett halvkilo. Vi fortsätter ett par dagar till får vi se. Har nu kommit ner till 128 kg (från starten 137 kg för 24 dagar sedan) vilket innebär att jag väger som jag gjorde för drygt 2 år sedan. Wiihuu! Frukosten idag fortsatte på det feta temat. Bacon, stekt ägg, fetaost, bearniesås, kalvsylta och kaffe. Min fru såg lite äcklad ut på andra sidan frukostbordet, men det var inte så tokigt faktiskt. :D

Kommentarer

  • 15 augusti 2009 11:39
    sweetberry
    åt du alllt det däääääääääääär?????????? Guuud vad mycket fett!!!! Okej men man gör som man tycker, men jag tycker det är för mycket om min man sku se mig äta sånt, så sku han dö på platse, stackarn så jag äter inte det. Han säger ti mig ät av allt men lite och gå in rummet bakom alltså vårt gym och träna 1 timme på crosstrainer det betyder 600 kcal och sen 30 - 40 min på vikterna, alltså 2 timmars träning om dagen, varför klarar jag inte av det??? MEn men grattis för det du har uppnått under en sådan kort tid, är det med du äter så mycket fett eller?? Lycka till
  • 15 augusti 2009 19:34
    Falis
    Först var det nog "bara" att jag drog ner kraftigt på kolhydraterna. Då tog sötsuget slut och jag blev mätt och nöjd och glad. Förmodligen minskade jag antalet Kcal med 1500 om dagen från kanske 3500 till 2000. Men sedan så blev jag mätt på mindre och mindre och hamnade på under 1500 Kcal, en dag var jag nere på 830 Kcal och då började nog kroppen att protestera om att nu var det svältläge och förbränningen gick ner på 0 och så även min viktnedgång. Efter mycket diskussion med Willow och letande på internet så började jag förstå att man måste ha förbränningen igång för att det ska hända något. Man bör ligga någonstans på 500 Kcal under "Energibehovet" som ges på den här hemsidan för att förbränningen ska fungera som bäst och viktnedgången bli som störst. Och för att få i mig mer energi så kan jag antingen äta kolhydrater, men då kommer mitt sötsug igång och jag kommer inte att vara mätt och god och glad igen. Jag kan äta mer protein, men energin i proteinet går ju främst åt till att bygga muskler och så blir det väldigt dyrt och jobbigt att få i sig allt kött som behövs alternativt proteindrinkar. Då finns det bara en energikälla kvar och det är fett. (jo alkohol också förstås med det utesluter jag helt) Dessutom får man ju dubbelt så mycket energi ur fett som i protein och kolhydrater så man behöver inte tugga så förskräckligt mycket. För mig är fettet inte det viktiga, det viktiga är att få bort så mycket kolhydrater som möjligt. Det är de som får mig att köpa ett hamburgermål fast jag inte vill, eller 4 daim på macken eller 1,5 L läsk. Men då får jag som bieffekt att jag måste äta mer fett för att kroppen inte ska gå in i svältläge. Alltså det här är tvärtom mot allt vi lärt oss. Men vi är inga enkla förbränningsmotorer där man kan räkna energi in och energi ut på ett enkelt sätt. Då skulle ju alla som bantat, ja nästan svultit samtidigt som de slitit i gymmet hårt varit smala och tunna för länge sedan! Jag tänker ge det här en riktig chans och testa det fullt ut. Sen kan jag säga att min fru håller på svimma när hon ser vad jag äter. Hon är livsmedelskemist och har koll på klassisk näringslära. Hon har bett mig att vara försiktig och lyssna på min kropp noga. Samtidigt är hon glad för att jag fått så mycket mer energi, tappat i vikt och att jag nu tagit över matlagningen helt. :P Självklart fixar jag potatis och bröd och allt sånt till henne och det är inte så svårt att se när hon äter potatis, paj eller någon chokladbit. Faktiskt! Inget sug alls.
  • 16 augusti 2009 07:56
    willow
    Härlig läsning Falis! Du är redan proffs på det här! :-)
  • 16 augusti 2009 08:50
    Falis
    Har man bara öppna öron och en bra lärare så ;P

Logga in för att skriva en kommentar.